Under tisdagen bjöd Svenska kyrkan och Uppsala universitet in till ett öppet samtal om samiska mänskliga kvarlevor i institutioners samlingar.

Rose-Marie Huuva i Sametingets etiska råd var en av dem som var på plats. För henne är frågan även personlig, en av hennes förfäders kvarlevor togs från Rounala kyrkogård norr om Karesuando i början av 1900-talet.

– Det verkar som om jag aldrig i min livstid kommer få uppleva att kranierna från Rounala kommer att återbegravas. Det är känslan jag har och det är tungt, säger hon till Sameradion & SVT Sapmi.

På väg att ta fram en vägledning

I forskningens namn plundrade nordiska rasbiologer gravar i hela Sápmi under 1800-talet och början av 1900-talet. Även fast några återbegravningar har skett finns mänskliga kvarlevor i dag kvar på museer och andra institutioner.  

– Vi håller på att ta fram, på regeringsuppdrag, en vägledning till repatriering av samiska mänskliga kvarlevor. Men att alla kvarlevor ska föras tillbaka ligger inte i vårt mandat att göra det utan det är en politisk fråga, säger Knut Weibull, överantikvarie på Riksantikvarieämbetet.