SVT Norrbotten följde med när sherporna inledde ännu en arbetsvecka. Helgerna tillbringar de i en stuga i Nikkaluokta och när de ska till jobbet är helikopter det enda möjliga transportmedlet.
Vi ska en bra bit upp efter den västra leden till Kebnekaises sydtopp som användas av tusentals toppvandrare varje år. Sherporna har sitt basläger i Kitteldalen där de nyligen har färdigställt en stentrappa och har börjat jobbet med en andra.
Den branta och steniga terrängen i Kitteldalen gör skaderisken för vandrarna särskilt stor, särskilt om man är trött och frusen. Det är lätt att man tappar koncentrationen i stenskravlet för en sekund och dra på sig en stukning som gör den fortsatta vandringen omöjlig eller oerhört smärtsam.
Kanske kan de nya stentrapporna bespara fjällräddningen några utryckningar framöver.
Johan Järvholm från Umeå och hans sällskap tog vägen över trapporna, men han kände inte till vem som har gjort dem.
– Men vem han än är så förtjänar han en stor eloge, säger han.
Även andra vandrare som vi träffar berömmer sherpornas arbete.
– Jag tycker att det gör en enorm insats. Det är starkt jobbat av dem, säger Erik Brådd från Katrineholm.
Bygger med ren handkraft
De nepalesiska sherporna vid Kebnekaise är fyra till antalet och gör mycket att bygget med ren handkraft. De största stenblocken lyfts fram med helikopter, men sherporna lyfter själva en hel del på sina ryggar med hjälp av sin egenutvecklade teknik.
Den här dagen är det för blåsigt för helikoptern att lyfta fram block och sherporna får ägna dagen till att gräva och jämna ut marken där blocken ska ligga, vilket är nog så tungt på femtonhundra meters höjd.
– Ja, det här är ett hårt arbete, men vi är vana och har gjort den under lång tid, både här, hemma och i Norge, säger Angdshering Sherpa.
Kan det vara farligt?
– Ibland kan det vara det, som när vi flyger med stenarna och ska placera dem på rätt plats. När vi lägger stenarna upp efter berget kan de rulla ner på oss.
Sherporna är redan en vanlig syn i de norska fjällen och det är ett norskt företag som började anlita sherpor från Nepal för några år sedan.
– Det var min farbror som behövde hjälp på sin gård och han kom i kontakt med den som var med på den första norska expeditionen till Mount Everest. Han berättade om världens starkaste man och det var Sonam Sherpa. De kom i kontakt, han fick hjälp och sedan eskalerade det, säger Leander Ripple Vetti vid företaget Stigbyggaren.
Länsstyrelsen i Norrbotten har i sin tur anlitat det norska företaget, men man åker ut med egen personal på plats för att se hur arbetet fortskrider, och för att se till att arbetsförhållandena är okej.
– Vi har ett arbetsmöte en gång i veckan och då pratar vi med sherporna och arbetsledaren. Det har trivts bra, de har ett fint expeditionstält och vi har också kört upp toaletter till dem. De verkar nöjda med förhållandena, säger naturbevakaren Jan-Erik Nilsson.