– Det känns som att man är en flykting. Man vet inte vart man ska ta vägen, var ska vi bo eller hur ska vi bo. Det har varit väldigt osäkert, säger hon.

Anna-Karin Nordvall bor i Sakajärvi som ligger granne med Aitikgruvan. Om bara några månader kommer hennes hus att rivas när gruvverksamheten ska växa. Anna-Karin har varit en av frontpersonerna i kampen om att få liknande ersättningsfastigheter som man har idag, men nu har hon ledsnat och gett upp.

Lämnar Gällivare för Skåne

Därför tar hon familjen och närmare tjugo hästar, två hundar, sex katter och lämnar Gällivare för Skåne. Familjen hade knappt varit i Skåne tidigare men när de hittade en lämplig gård för deras verksamheter, turism och ridskola, så bestämde de sig för att testa.

– Om det inte funkar finns ju Norrland kvar, säger Anna-Karin Nordvall.

Totalt är det runt 100 personer, och därmed ett 40-tal hushåll, som drabbas när byarna Sakajärvi och Liikavaara ska tömmas på grund av gruvans utbredning. Även ett antal fritidsägare som bor i närheten kommer att drabbas.

Lättare flytta inom stadskärnan

Anna-Karin Nordvall menar att det finns en skillnad mellan att flytta på grund av LKAB:s stadsomvandling i Gällivare och Aitiks byomvandling.

Inne i stadskärnan är det villaområden med mindre tomter. Och om man har valt att bo i en stad är det enklare att hitta lämpliga områden.

– Vi från byarna har valt att bo utanför stadskärnan och det har varit väldigt svårt för kommunen och Aitik att hitta liknande landsbygdsboende till oss.

”Pengar kan inte ersätta allt”

Många i de kringliggande byarna har släktgårdar med jakträttigheter och skog – verksamhet som kräver stora arealer. Och frågan är hur man värdesätter sådant.

– Det är svårt. Jag förstår att det är svårt för många att leva och verka här utan gruvorna. Vi har fått ersättning för gården och företaget men pengar kan inte ersätta allt, alla känslor. Man glömmer bort människorna som bor och verkar här, säger Anna-Karin Nordvall.