Omkring 130 personer från en rad nationer inblandade i uppskjutningen av det som kan bli den allra sista raketen i Maxusprogrammet, och alla är på tå nu när det börjar dra ihop sig.

– Man märker att rösterna blir mer och mer lågmälda, det blir mindre skämt och alla blir med fokuserade, säger Gunnar Florin som guidar SVT Norrbotten på Esrange dagen innan den stora uppskjutningen.

Är folk nervösa?

– Nej, inte nervösa. Vi är väldigt väl förberedda och alla problem som skulle kunnat ha uppstå har vi undvikit. Allt har gått väldigt väl, säger han.

Modern raket

Den första Maxus-raketen sköts upp från Esrange redan 1990. I morgon skjuts Maxus 9 upp och det kan bli den sista  – även om man inom rymdbolaget SSC hoppas på en fortsättning. För trots sin ålder har Maxus inte blivit omodern.

– Nej, den här typen av raketer blir inte omoderna. Den har ett fast bränsle som ger hög säkerhet och den har ett utvecklat styrsystem. Det är experimenten som utvecklas mer och mer, säger Gunnar Florin.

Järn – framtida energikällan?

Ett av experimenten på den här uppsändningen handlar om att i tyngdlöst tillstånd undersöka hur järn skulle kunna fungera som bränsle.

– Järn som bränsle kan vara en framtida energikälla. Det har ett högt energivärde i stil med bensin. Men man behöver förstå lite bättre hur det fungerar. När man är på marken stör gravitationen. I det här fallet svävar järnpartiklarna fritt och då kan man studera hur en förbränningsprocess går till, säger Gunnar Florin.

Maxusepoken kan alltså vara slut i morgon. Men på Esrange hyser man ännu mer storslagna planer

– Maxus har varit en utmärkt grund att kunna bygga vidare mot att skjuta upp satelliter i omloppsbana. Men det kräver större raketer som är tre–fyra gånger större än Maxus, säger Gunnar Florin.