Upprörda fans har uppmanat till bojkott av tidningen och i sociala medier har tonläget varit högt.

Men varför engagerar detta så otroligt mycket?

Jag är ansvarig utgivare i Norrbotten. Just det län varifrån Hooja kommer och den plats på jorden som de i sin musikgärning också lyfter fram och i någon mån exotiserar.

Här betraktar många Hooja som ”sina” hjältar. Man känner en stolthet för dessa norrbottningar som når ut i landet och gör sin grej, utan ängslighet och utan att be om ursäkt för det.

När storstadstidningen då klampar in och helt ogenerat drar ner maskerna på detta sätt betraktas det nästan som ett övergrepp på den norrbottniska identiteten. Det talas om att det är ”respektlöst”. Egentligen inte för att Hoojas identiteter nu blev kända. En stor del av norrbottningarna visste redan innan avslöjandet vilka som döljer sig bakom maskerna. Nej, för fansen handlar det i stället om att tidningen inte behandlar dessa hjältar med den respekt som de anses förtjäna.

Vi har inte heller avslöjat identiteterna på Hooja. Betyder det att vi spelar med i detta? Ja, i viss mån gör det nog det. Det finns en outtalad överenskommelse om att låta illusionen få finnas. Likväl som vi också spelar med i att inte avslöja identiteten på flera andra aktuella artister som väljer att gömma sig bakom masker.

Vi ska vara glada för att vi har fria medier i det här landet som alla gör olika bedömningar och som är fria att publicera vad de vill. Därför är det problematiskt när det pratas om ”bojkott” och andra typer av ”straff” för en publicering. I landet med världens äldsta tryckfrihetsförordning ska vi inte hemfalla till den typen av krav på ”sanktioner”.

Att det blir diskussion om en publicering är däremot bra. Det bidrar till debatten och gör oss publicister bättre.

Journalistik ska engagera.