Det är den 22 maj 2017. Patrik är på väg hem till föräldrarna i Malmö och ska byta tåg i Mjölby, men går av någon anledning av tåget för tidigt, i Hallsberg. Han har mått psykiskt dåligt under en period och när det blir värre bestämmer han tillsammans med familjen att det är dags att åka hem.

Men Patrik kommer aldrig hem. Natten till tisdagen den 23 maj anmäls Patrik försvunnen till polisen i Malmö, och då är det fortfarande oklart för polisen var han försvunnit. Först vid lunchtid på onsdagen informeras polisen i Hallsberg och då börjar eftersökandet.

– Det är ingen hemlighet att vi tycker att polisens arbete inte sköttes bra i början och det har de inblandade erkänt. De skulle ha gått ut med allt de hade med en gång. Vi berättade om Patriks dåliga mående, ändå var bedömningen att det inte behövdes, säger Jörgen.

– Hade man gjort det hade Patrik kanske kunnat räddas. Det känns tungt och jobbigt, samtidigt bittert så klart.

När eftersökandet drar igång ställer många frivilliga upp under ledning av Missing People. Patriks klasskamrater från Musikkonservatoriet i Falun deltar och i Malmö fungerar föräldrarna som en form av sambandscentral.

Tipsen vällde in

Familjen startar en Facebook-sida och ber om tips, och information väller in från hela landet. Tusentals människor engagerar sig, men inget tips leder till att Patrik hittas.

– Vi slets mellan hopp och förtvivlan, men det slutade alltid med att det inte var Patrik. Det var en sådan besvikelse.

Tiden går. Efter sju veckor väljer Jörgen att själv åka till Hallsberg för att möta dem som letar efter hans son.

– I den här mörka tunneln är ljuset verkligen det här engagemanget, sa han då.

I dag beskriver han stödet på samma sätt.

– Många hör fortfarande av sig och skickar omtankar och kärlek. Det har ju varit den största hjälpen i det här för att ändå orka med. Man får energi och hopp av det, tröst också såklart.

Hopp om ett avslut

Efter tre månaders arbete med samordning av eftersökningsarbetet landade insikten i honom: Patrik finns förmodligen inte längre i livet.

– Man kan inte hålla på och jobba dygnet runt, jag fick helt enkelt dra ner på allt för att orka.  Givetvis har vi inte släppt det, hoppet finns fortfarande om att vi ska få ett avslut.

Ett år har nu gått och tisdagen markerade en årsdag som familjen helst varit utan.

– Det är svårt att beskriva, svårt att förstå för någon som inte varit i samma situation. Det är som två vitt skilda liv. Ett liv före försvinnandet och ett helt annat efter. Någon sa att det förmodligen är det värsta man kan drabbas av i livet – att ens barn är borta och man inte vet vad som hänt.

Nya eftersökningar

Sedan nyår arbetar Jörgen deltid. Missing People anordnar nya eftersökningar och polisen har en inplanerad sökinsats med hundar i Hallsbergsområdet. Ett inlägg Jörgen gjorde på Facebook på årsdagen har fått stor spridning och återigen hör människor av sig.

– Jag hade bestämt mig för att ägna årsdagen åt Patrik. Stora delar av dagen satt jag och besvarade kommentarer. Det kändes fint också.

Även media har hört av sig och årsdagen har lyfts både lokalt och i riksmedia. Familjen uppskattar att människor påminns om att han fortfarande är borta.

– En del kan inte förstå att man kan gå upp i rök på det sättet. Många tror att han har hittats.

Varje dag är fortfarande en kamp för att försöka återgå till en någorlunda normal tillvaro.

– Det är svårt. Vi kan väl inte säga att vi lyckats än. Ovissheten är fruktansvärd.

När jag frågar Jörgen vad som gör att man ändå kämpar på blir han först tyst. Sen säger han:

– Vi har en son till. Så på något sätt måste livet ändå gå vidare.