Det är Sveriges länsstyrelser som själva tagit fram de områden som är giftigast och därför mest prioriterade när det gäller sanering.

I Örebro län handlar det om:

• Kvarntorp, Kumla
• Åsbro gamla impregnering, Askersund
• Rosthyttan i Åmmeberg, Askersund
• Yxsjöberg nya och gamla sandmagasin, Ljusnarsberg
• Silvergruvans samhälle, Hällefors
• Stribergs såg, Nora
• Rönneshytta såg, Askersund
• Johannesborg, Askersund
• Kaveltorps koppar- och blyverk, Ljusnarsberg
• Fd skrotverksamheten i Klockartorp, Laxå

Idag är det statliga anslaget till sanering av förorenade områden 394miljoner kronor vilket kan jämföras med 450 miljoner kronor 2012 och 503miljoner kronor 2011. Det är inte tillräckligt enligt Marie Eriksson, chef förmarksaneringen inom Svevia. Hon menar att det inte bara krävs mer pengar förden här typen av sanering. Även takten måste öka.

– I dag kan de ta mellantio och 20 år från ett larm tills att ett förorenat område saneras, vilket inteär rimligt, säger Marie Eriksson.

Grundprincipen är attdet i första hand är den som har förorenat ett område som också ska stå försaneringen.

Problemet är bara att det på många platser inte finns någon att ställatill svars. När det gäller förorenade men attraktiva områden, till exempel vidkusterna eller storstäderna, finns det ofta privata intressenter som är villigaatt betala för saneringen.

Annorlunda är det i områden som inte är likakommersiellt intressanta.

Då återstår ofta bara staten.