Rehabilitering är avgörande för vilket liv du får efter en stroke. För Ingela Bülows 71-åriga mamma, Siv, hade det gjort stor skillnad, menar Ingela.

– Hon hade mått mycket bättre psykiskt. Jag hade inte haft jobbiga samtal med mamma där hon säger att hon inte vill leva längre.

Ingela tar ett djupt andetag och blir ledsen.

– Som dotter är det väldigt jobbigt att höra.

Fick flera hjärnblödningar

För fem år sedan fick Siv flera hjärnblödningar under kort tid.

– Jag jobbade i affär, jag stod och gick hela dagarna, men sedan fick jag den här förbannade stroken, på ren svenska, säger Siv Karlsson.

Efter stroken blev hon förlamad på vänstra sidan. Därefter bröt hon lårbenshalsen och sedan dess har hon varit sängliggandes på ett äldreboende i Örebro.

– Förra året när det var himla varmt kom jag ut en enda gång. Jag tycker det är botten.

Siv Karlsson menar att hon knappt får någon rehabiliteringsvård. Boendepersonalen har inte hunnit låta henne göra öva på småsaker i vardagen som hon menar skulle förbättra självkänslan. Enligt Ingela och Siv har det berott på att Siv gör saker långsamt och att personalen inte hunnit vänta, men de har nu lovat att Siv ska få göra mer själv.

Eftersom Siv varit sängliggande och inte fått mer rehabilitering har hon fått kontrakturer, vilket betyder att lederna fixerats så att hon inte kan sträcka ut benet.

En timme i veckan fördelat på 50 personer

Fysioterapeuten, som ger rehabilitering, finns på plats på boendet högst en timme i veckan. Den timmen ska fördelas på äldreboendets 50 personer.

Men Siv menar att hon måste få mer rehabilitering.

– Så jag kunde få prova att stå på mina ben och se vad jag orkar. Nu får jag ju försöka själv.

Siv visar hur hon rör lite på benen där hon ligger på rygg i sin vårdsäng.

– Det här är ju ingenting, jag måste ju ha mer, säger hon.

För Siv Karlsson lever hoppet om att komma på fötter igen, hon trivs inte på äldreboendet där hon är 20-25 år yngre än de andra.

– Jag vill kunna gå igen, även om jag gör det med kryckkäpp vill jag kunna gå igen. Jag vill inte ligga så här, säger Siv Karlsson.

Kommunen och regionen är självkritiska

Kommunen och regionen delar på ansvaret för rehabiliteringsvården. Annika Roman är chef på vård- och omsorgsförvaltningen i Örebro kommun och när vi berättar om Siv Karlsson blir hon sjävrannsakande.

– När vi möter personer som inte är nöjda med vad vi kan erbjuda har vi misslyckats i vårt uppdrag. Jag känner ledsamhet inför vad hon berättar, säger Annika Roman.

Ger kommunen en fullgod rehabilitering till strokedrabbade på äldreboenden?

– Ja, jag tycker att den är fullgod, vi har väldigt kompetenta arbetsterapeuter och undersköterskor på våra boenden.

Hur har det då kunnat bli så här?

– Jag kan inte diskutera enskilda fall och enskilda ärenden av hänsyn till sekretess.

Örebro enda länet utan egna fysioterapeuter

Helena Tholin, verksamhetsutvecklare för primärvården inom Region Örebro län, vet om problemet och tycker själv att det behövs en förändring. Enligt Tholin är Region Örebro län landets enda län där kommunerna inte har egna fysioterapeuter.

– På andra ställen i landet har både kommunen och vårdcentralerna fysioterapeuter. Det skulle vara mycket bättre om vi kunde ha så också, för då finns det en fysioterapeut som kommunen förfogar över, säger hon.

Helena Tholin menar att organiseringen i Örebro län leder till att regionen inte satsar fullt ut på till exempel rehabilitering efter stroke till personer på äldreboenden.

– Det är en begränsad resurs och man ökar inte resurserna just nu, säger Helena Tholin.