Det började för två år sedan. Pappa Johan, som hållit på med judo sen femårsåldern, träffade grundaren av Lindesbergs judogymnasium Björn Nyberg på en judotävling i Karlstad. Johan frågade om de kunde tänka sig att ta emot en särskoleelev om några år.

– Det satte igång en snöboll och den snöbollen ledde till Lindesberg. Så i juni flyttade vi hit från Västkusten, säger Johan Orrbo.

Kändes helt rätt

Flytten innebar att sälja huset, leta nytt hus, börja nytt jobb och bosätta sig i Lindesberg. Och det kändes helt rätt, säger Johan.

– Det är en chans vi inte skulle ha fått någon annanstans, att få ge Amanda en skolgång som heter duga. Alla inblandade har varit jättepositiva, både särgymnasiet här i Lindeskolan och judogymnasiet. Så det har funkat jättebra hittills.

Amanda började med judo 2011. Då kunde hon knappt slå en kullerbytta, berättar Johan, och hade svårt att gå i trappor. Nu har Amanda en helt annan kroppskontroll och balans och är stark som sjutton.

Var det här rätt idrott för Amanda?

– Det tror jag definitivt. Vi provade lite fotboll och gymnastikliknande idrotter men det här var hennes grej, säger Johan.

– Det var hon själv som upptäckte det. Jag tog med henne på en tävling 2011 och hon satt som klistrad vid mattkanten och tittade på. Då frågade jag: skulle du vilja prova? Svaret blev: ”Jaa!”

Idag har Amanda blått bälte. Snart ska hon ta brunt, som är steget under svart.

Judogymnasiet vill att Amanda ska ha en medföljare från särgymnasiet till judogymnasiets aktiviteter. Den personen är Jonathan Fagerhill. Han är själv landslagsaktuell, jobbar inom särskolan och är Amandas stora favorit.

– Jag tränar fem gånger per vecka, men det är inte så jobbigt, säger Amanda.

Judo är en fantastisk sport, menar Johan. En sport för alla, som man kan hålla på med hela livet. Speciellt inom ”special needs judon”, där devisen är: Alla kan göra något, träningen kan alltid anpassas till individen.

Tog guld

Amanda tävlar både i vanlig judo och ”special needs judo”, där andra regler gäller än i vanlig judo: Halslås, armlås och offerkast – där man kastar sig själv bakåt – är borttagna. I fjol tog hon guld i British Special Needs Open Championship, och i år blev det en silvermedalj.

– Det känns kul ändå. Jag har varit lite nervös inför tävlingar, men nu har det släppt, säger Amanda.

Du måste vara väldigt bra eftersom du har tagit så många medaljer?

– Ja, det är jag faktiskt!