Marie Lessa Josefsson har plockat fram gamla fotografier på sin yngste son, Boris René. Redan som barn fanns musikintresset där. Fotografierna visar en ung Boris spelar gitarr, spelar piano och sjunger i mikrofon. Marie berättar att han önskade sig instrument i julklapp och dansade till Michael Jackson med storebrorsan.

– Redan då visste jag att han ville hålla på med musik, säger hon.

Men åren gick och fotbollen tog över mer och mer. Musiken kom i andra hand.

Idag känner vi igenom honom som fotbollsspelare i Degerfors och som den dansande killen med hatten i Melodifestivalen. Än så länge har det fungerat bra att kombinera fotbollen med en spirande musikkarriär.

Boris Lumbana, som han egentligen heter, är yngst av fyra bröder. Marie berättar att han alltid var väldigt lugn och snäll som barn. På scen är det däremot en annan sida av honom som publiken får se.

– Han är som ett lejon. Där dansar han utan att skämmas, säger Marie Lessa Josefsson.

Hemma hos mamma dansar han däremot inte på beställning, trots att familjen brukar be honom visa upp några steg.

Marie kommer ihåg vad hon tänkte när Boris gjorde sitt första framträdande i Melodifestivalen:

– Är det där mitt barn? Är det han som dansar?

När Boris berättade för sin mamma att han skulle vara med i Melodifestivalen blev hon överraskad med inte förvånad. Att han kämpar hårt för att nå sina mål, precis som storebrorsorna, visste hon. Att han skickat in låtar till Melodifestivalen hade varit en väl bevarad hemlighet.

På lördag sitter familjen i publiken för att visa sitt stöd.

– När resultatet kommer blir det pirrigt och nervöst. Ska jag titta eller inte titta? undrar Marie Lessa Josefsson.