I ett projekt undersöker man nu de geologiska förutsättningarna att bredda brytningen i befintliga gruvområden.

– Det är helt klart realistiskt – förutsättningarna finns. I Bergslagen skulle det potentiellt gå att bryta industrikalk och sulfidmalmer i samma gruvområde, säger Nils Jansson, forskare i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet och ledare för projektet VectOre, som sker i nära samarbete med metall- och industrimineralindustrin.

Skulle minska mängden avfall

Stränga miljökrav, utdragna tillståndsprocesser och ett allt växande fokus på hållbarhet ökar incitamenten att maximera utvinningen i befintliga gruvområden, konstaterar Nils Jansson.

– Avfallsfrågan är en av de största frågorna för gruvindustrin. Det finns i dag ett intresse för allt som minskar mängden avfall, och att plocka ut biprodukter ger både mindre avfall och ett ökat ekonomiskt värde. En del av det material som i dag hamnar i slamdammar skulle potentiellt gå att omsätta som industrimineral, säger han.

Gruvområdenas livstid kan förlängas

Bergslagens alla tre aktiva metallgruvor, Lovisagruvan, Garpenberg och Zinkgruvan, ligger i direkt anslutning till dolomitstråk, påpekar Nils Jansson.

– Vår forskning indikerar att de geologiska processer som bildade sulfidmalmen för runt 1,89 miljarder år sedan lokalt även uppgraderade omgivande urtida kalkstenar till mycket ren och fin dolomit. En bättre förståelse för dessa geologiska processer kan bidra till nya mineralfynd. Det gör att produktionen kan diversifieras på andra platser där malm bryts i dolomitstråk, och på så vis kan gruvområdenas livstid förlängas.