”Det finns saker man måste göra även om det är farligt. Annars är man bara en liten lort!”
Sabine Engström citerar Astrid Lindgren när hon ska svara på frågan varför hon, trots sin ålder, valde att ge sig iväg från Nora för att möta hundratals nazister i Göteborg.
Bestämde sig för att protestera
Hon växte upp i Tyskland under andra världskriget och upplevde nazismen på nära håll. I 20-årsåldern lämnade hon Tyskland för Sverige.
– Att nazister skulle finnas i Sverige borde vara en omöjlighet, utbrister hon. Men så är det ju inte.
Efter att ha läst om nazistiska Nordiska motståndsrörelsens planerade demonstration i Göteborg bestämde sig Sabine för att ta tåget ner och ansluta sig till motdemonstranterna. Med sig hade hon ett plakat med texten ”Noratant mot rasister”.
Valet av text gjordes med eftertanke. Förkortningen blir densamma som Nordiska motståndsrörelsens – NMR.
Underbar stämning
Efter tre timmar på tåget följde hon folkmassorna till Heden där motdemonstranterna samlats.
– Det var en underbar stämning, berättar hon. Folk som dansade och skrattade och på ett värdigt sätt förberedde sig på att möta nazisterna.
Men så blev det inte. Polisen fick ingripa och hejda NMR:s demonstration innan den ens kommit igång. Till slut följde Sabine med flera andra motdemonstranter som hoppade över avspärrningarna på Heden och begav sig för att möta nazisterna.
– Jag ville träffa dem, ville prata med dem, säger hon. Jag ville fråga: Om ni får vit makt, vad gör ni då? Vilka ska bort? Hur tänker ni? För jag vill verkligen veta.
Oroar sig för sina vänner
Men hon kom aldrig fram till något demonstrationståg utan fick lämna Göteborg utan något möte. Men hela vägen till stationen bar hon sitt plakat väl synligt.
Och rädd var hon aldrig.
– För mig är det allvar. Många av mina vänner är utlänningar och än idag oroar jag mig när de inte dyker upp på avtalad tid. Nazisterna finns även i Nora.