Afasi innebär att man har fått en hjärnskada som påverkar språket på olika vis och i olika grad. Det kan handla om att ha svårt att läsa, skriva, räkna eller prata.
Enligt de nya riktlinjerna bör hälso- och sjukvården erbjuda personer med afasi efter stroke intensiv språklig träning med logoped fyra timmar i veckan om minst 60 timmar. Dessutom bör vården erbjuda närstående så kallad kommunikationspartnerträning med logoped för att på så vis ge dem verktyg att, i vardagen, hjälpa den som drabbats av afasi.
Ojämlik vård
– Vården ser olika ut i landet. Det är inte en jämlik vård. Det finns personer som inte erbjuds den bästa typen av behandling och där är Socialstyrelsens riktlinjer starka påtryckningsmedel, säger Anna Lord, utredare på Socialstyrelsen.
Att rekommendationerna nu kommer välkomnas av många, bland annat föreningar, förbund, landsting och regioner och Svenska Logopedförbundet.
Efterlängtade riktlinjer
– Äntligen, det var på tiden. Rehabilitering efter stroke är ett område som har varit eftersatt på flera punkter länge och vad gäller språk och kommunikation alldeles särskilt, säger Ulrika Guldstrand, orförande för Svenska Logopedförbundet.
– Hjärnan har en fantastisk förmåga att komma igen efter skador, men den kan inte göra det själv. Att träna gör att hjärnan får möjlighet att reparera det som är trasigt, eller lära sig nya vägar förbi det. Den som har afasi får då lära sig i vilka situationer svårigheterna uppstår och lära sig strategier för att komma förbi det, säger Ulrika Guldstrand.
Fakta om riktlinjerna för personer med afasi efter stroke:
* Hälso-och sjukvården bör erbjuda personer med afasi efter stroke intensiv språklig träning minst fyra timmar i veckan om totalt cirka 60 timmar. I vilken fas detta ska ske är helt klart först när de nya riktlinjerna släpps i slutet av mars.
* Hälso- och sjukvården bör erbjuda närstående så kallad kommunikationspartnerträning med logoped om 6-8 tillfällen, där varje träff varar en timme.
* Det finns inga riktade pengar från regeringen i samband med de nya riktlinjerna.
Källa: Socialstyrelsen