I tisdags hölls den andra av två rättegångsdagar om moskébranden i Vivalla. Efter överläggning beslutade tingsrätten att åklagaren lagt fram övertygande bevisning mot den man som stod åtalad misstänkt för grov mordbrand och förberedelse till mordbrand.

Bevisningen bestod till stor del av övervakningsbilder från en bensinmack, mannens egen version av vad som hänt och vittnesmål. Saknades gjorde däremot fingeravtryck och DNA och försvaret ansåg inte att klienten kunde bindas till platsen.

Tunn bevisning kan räcka

Sven-Erik Alhem, före detta överåklagare och rättsexpert, menar att bevisningen i många fall kan se tunn ut, men ändå räcka för en fällande dom.

– Bevisningen är inte glasklar, den är varken hundraprocentig eller ens 95-procentig. Men domstolen har funnit övertygande bevisning föreligga och beslutat om rättspsykiatrisk undersökning. Det pekar på att åklagaren ligger rätt i sin bedömning enligt tingsrätten.

Att domen kommer överklagas till hovrätten är en självklarhet, menar Alhem.

– Den som blir dömd här kommer inte nöja sig med det. Det är också ganska positivt när man vet att det finns ett visst ifrågasättande av bevisstyrkan. Då får vi automatiskt ännu en prövning, det är bra.

Ofta svårbedömt

Bevisningen i ett brottmål varierar i styrka, konstaterar han.

– I till exempel Akilov-fallet är bevisningen övertygande, men ofta är gränslinjen mellan vad som understiger eller överstiger kraven för ”ställt bortom rimligt tvivel” väldigt svårbedömd. Och att det kan bli olika utfall i olika instanser måste man ha respekt för. Därför är det bra om denna bevisbedömning prövas i hovrätten.

Det finns inte en specifik bevispunkt som Alhem anser väga tungt.

– Det är dumt att framhålla någon viss komponent, för i slutändan är det den sammantagna bilden som bedöms.