Susanne Brandheim från Örebro beskriver sig själv som tjock och har gott om egna erfarenheter av att bli illa bemött på grund av hur hon ser ut.
Hon har också mött många människor som blivit illa bemötta och kränkta inom vården, även när de sökt vård för något helt annat än sin fetma.
– När läkare skriver ut motion på recept och uppmanar sin patient att äta mindre är det i ren välvilja. Men sårbarheten som följer av att faktiskt inte ha gått ned i vikt i en fetmaföraktande kultur, gör att tjocka människor upplever sig dumförklarade.
Tjocka skambeläggs
Susanne har lagt fram en avhandling i socialt arbete vid Karlstad universitet. Den har ett kritiskt systemperspektiv på hur stigmatiseringen av tjocka människor upprätthålls genom samhällets reaktioner på fetmans utbredning.
– Min avhandling visar att tjocka bemöts fördomsfullt och att vi lever i en kultur som genomsyras av ett förakt för fetma. Följden blir att tjocka skambeläggs och får en förhöjd sårbarhet, säger Susanne Brandheim.
Ökad psykisk ohälsa
Två delstudier i avhandlingen omfattar drygt 68.000 individer i åldrarna 18-74 år. En del visar att antagandet att tjocka människor lider av psykisk ohälsa i högre grad än normalviktiga inte håller när kön och ålder räknas in.
Den andra delen visar att frånvaron av positiv respons från andra kan vara lika skadligt för den psykiska hälsan som nedlåtande attityder.
– För de tjocka som känner sig uppskattade betyder inte fetman så mycket, men om uppskattningen minskar eller uteblir ökar den psykiska ohälsan, säger Susanne Brandheim.
”Kapa de värsta kränkningarna”
Nu vill Susanne Brandheim se en ändring i lagen:
– Lägg till fetma i antidiskrimineringslagarna tillsammans med homosexualitet, etnicitet och funktionsnedsättningar. Då kan vi kapa de värsta kränkningarna och få en diskussion om hur vi ska fortsätta hantera tjockhet i samhället.