På en liten åkerplätt i Kvinnersta utanför Örebro har Anna Redner från Hushållningssällskapet precis tröskat den första skörden av Esparsett, eller Helghö. En baljväxt som tidigare odlades på stora arealer, framförallt i England, avsett som djurfoder. Sedan gjorde konstgödseln att andra möjligheter öppnades och Esparsetten fick stå tillbaka. Men med ökad medvetenhet om människans inverkan på miljön, klimatkonsekvenser och ekonomi är närodlade alternativ något som kan ge Esparsetten en revansch.

– Vi har jobbat med inhemsk proteinodling under ett flertal år, berättar Anna Redner, agronom på Hushållningssällskapet i Örebro. Vi har haft odlingstekniska försök med soja och lupin för att se om det kunde fungera. Nu i år har vi då testat Esparsett som kan fixera sitt eget kväve precis som klöver och Lusern.

Utsädet behandlas med en speciell bakterie som gör att växten binder sitt eget kväve och därmed minskar behovet av konstgödning. Växten är flerårig och kan med sitt rika proteininnehåll bli ett komplement till annat foder för kor.

Det är mjölkproduktionen som står för det största behovet av proteinrikt foder – hälften av allt som förbrukas i Sverige går till mjölkkorna. Den inhemska produktionen av protein var för två år sedan bara 39 procent, varför alternativ är viktigt att få fram. Och intresset bland lantbrukarna är stort av flera skäl.

– De som är ekologiska producenter har ju ett krav på sig att en viss del av fodret skall vara hemmaproducerat, men även andra lantbrukare är intresserade av att prova nya saker som kan medföra bättre kontroll på ekonomin, säger Anna Redner.

Ekonomiskt innebär ett närodlat foder att mjölk-och djurproducenter blir mindre beroende av världsmarknaden som handlar med den åtråvärda sojan och där priserna varierar stort.

– Det här projektet är egentligen bara ett test än så länge. Mycket återstår – som att få tag på utsäde, se om det går att odla i större skala och inte minst se om korna gillar att äta växten, avslutar Anna Redner på Hushållningssällskapet.