Agility står för vighet, smidighet och snabbhet och agilityvännen Leif Andersson byggde förra året en hall i Söderköping, där nu Sverigeeliten, 150 ekipage, tävlar om de fyra landslagsplatserna i varje klass.

Se hela tv-inslaget här: Östgötsk elit tävlar om en plats i landslaget i Agility

Vi träffade Frida Pettersson med hunden Kola efter några lopp.

– Vi är väldigt nöjda. Det är åtta lopp totalt i landslagsuttagningen och nu har vi kört två, och ”nollat” båda hittills, säger Frida Pettersson, från Linköpings hundungdom.

Från Östergötland tävlar sex ekipage. För 15 år sen ramlade Lydia Benson lite förutsättningslöst in på en kurs, och sen dess är hon fast.

Idag tävlar hon med sina två hundar, Border collien Lyra, och Dingo, en Working Kelpie som är Australiens vanligaste vallhund.

– Jag gillar att springa och det gör hundarna också. Det krävs jättemycket samarbete samtidigt som man får springa allt man kan, och leka i allvaret... så att säga, säger Lydia Benson från Linköpings BK.

Hur gör du för att få hunden att förstå var den ska springa?

– Hunden går väldigt mycket efter kroppsspråk. Springer jag i en riktning så har den fått lära sig att då ska den springa i full fart framåt. Och sedan finns det olika verbala kommandon också, säger Lydia Benson.

Se klippet när Lydia Benson tävlar med Dingo:

Agility kom fram på 80-talet och fick internationell status som sport så sent som för två år sen och är nu den snabbast växande hundsporten.

Lydia Benson säger att det är en sport som passar nästan alla hundar.

– Givetvis måste hunden ha förutsättningar för att klara agilityn. Den måste ha en sund kropp som tål mycket belastning. Den måste också vara vältränad och kunna springa fort. Kan den det så spelar det ingen större roll vilken ras det är, säger Lydia Benson.