– De två största grupperna när det gäller försvinnanden är personer med demens och personer med psykiska problem. De utgör tillsammans lite drygt hälften. Och ungefär hälften av dessa, är personer med demens, säger Rebecca Stenberg.

”En frusen sorg”

Av uppemot 27 000 anmälda försvinnanden i Sverige varje år blir det omkring 400 räddningsinsatser. Och försvinnanden innebär stort lidande för de inblandade.

– Man pratar om ”frusen sorg”. Det är en sorg som aldrig blir klar, för man pendlar hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Det handlar om personer som inte kommer tillbaka, och ibland kan det gå år och man vet inte vad som hänt. Personen har bara försvunnit.

Vad innebär det att den här gruppen med en åldrande befolkning och personer med demens befaras att öka?

– Det innebär väldigt stora kostnader. Vi gjorde en bedömning av kostnaderna för polisinsatser för ett par år sedan, och vi hamnade någonstans runt 90 miljoner mellan tummen och pekfingret, säger Rebecca Stenberg.

Kostnaderna skulle kunna begränsas

Kostnader som delvis skulle kunna bli mindre på ett ganska enkelt sätt, menar forskaren.

– Speciellt när det gäller personer som bor på ett demensboende. Det försvinner inte personer med demens på alla boenden, så det gäller att titta på vad de här boendena gör, där ingen försvinner, säger Rebecca Stenberg, och fortsätter:

– En typ av felhandlingar i boenden där personer försvinner är att man har stor omsättning på personal, som inte lär känna de boende. Så det blir en oroligare miljö för dem som bor där, säger Rebecca Stenberg.

Hör Rebecca Stenberg berätta hur försvinnanden från boenden kan begränsas i klippet nedan: