I Borghamn utanför Vadstena spelas det bingo på träffpunkten för pensionärer. Maj Christensson brukar inte vinna men hon tycker att hon dragit en vinstlott när hon blev volontär.
– Ja det är roligt och intressant att få komma ut och träffa så mycket olika människor, säger hon.
Frivillig i 22 år
I 22 år har hon och en annan volontär var tredje vecka planerat, handlat och lagat lunch åt ett 20-tal äldre på träffpunkten.
Själv är hon snart 80 år.
– Hur mycket potatis brukar du släpa hem?
– Ja det blir väl 20 kilo åt gången.
– Är det inte jobbigt?
– Nej, jag har bil. Men jag behöver inte gå på gym, säger Maj Christensson till SVT Nyheter Öst.
Pensionärstätt
Vadstena är Östergötlands pensionärstätaste kommun. Idag är 30 procent av befolkningen över 65 år. Här finns fyra träffpunkter som helt drivs av frivilliga organisationer, kommunen står bara för lokalkostnader. Det blir runt 350 000 kronor om året. Socialchefen Monica Tuvberger säger att frivilligheten i Vadstena gått i arv i generationer. Träffpunkterna har frivilligorganisationerna ansvarat för i ett 30-tal år.
– Utan dem skulle vi inte ha råd att ha daglig verksamhet för våra pensionärer, säger Monica Tuvberger.
Pensionärsvolontärerna gör allt
Mitt i Vadstena är det väntjänsten där kyrkorna och pensionärsföreningarna samarbetar, t ex med ett lördagskaffe. Den här veckan jobbar två 70-åringa PRO:are som tidigare jobbat inom omsorgen.
– Det ger mycket. De äldre har så mycket intressant att berätta, säger Monica Larsson. Vi bland annat en 102-årig dam som brukar sjunga.
Det är inte betungande att en gång var fjärde vecka baka och hålla i aktiviteten på en träffpunkt. Den här helgen blir det rabarberpaj med vaniljsås och hembakta bullar, fortsätter hon.
Kommunen borde ha råd
– Men visst är det dubbelt, säger kollegan Mona Hugoson. Egentligen skulle väl kommunen kunna ha råd att ha folk anställda men då förlorar vi ju våra jobb fortsätter hon och skrattar.
102-åriga Britta Lindgren som i och för sig gärna sjunger tycker att just dansaktiviteterna är träffpunktens höjdpunkt.
– Ja nu blir det kanske inte så mycket men jag har dansat mig genom hela livet. Bara jag fått tag på någon så har det svängt.
– Och vad gillar du bäst?
– Tango, säger hon och ler hemlighetsfullt.
Pubbafton lockar frivilliga
Ett stenkast bort i centrala Vadstena dukar SPF-pensionärer för sillunch. Förra ordföranden Gunilla Edenberg tycker inte att kommunen behöver styra men bidra ekonomiskt.
– Jag har jobbat ideellt inom handikapprörelsen i många år och ser man internationellt så är det när frivilligorganisationerna styr som det
fungerar. Och här i Vadstena har vi en tradition och är uppskattade men det är viktigt att kommunen står för utlägg, säger Gunilla Edenberg.
Hon menar att det behövs ordentliga hyres- och föreningsbidrag som täcker kostnader för bra verksamhet. Men hon erkänner att det kan vara svårt att locka frivilliga om man inte använder sin egen rekryteringsmodell.
– Vi har kört tre pubbaftnar dit det kom 35-40 nya personer som sjöng och tog sig ett glas.
Maten en svår nöt att knäcka
Att äta lunch tillsammans är en viktig aktivitet tycker många pensionärer. I Vadstena har man lunchservering tre gånger i veckan men tycker inte att det räcker. De skulle vilja ha matservering varje dag på flera ställen.
– Det har vi inte lyckats ordna praktiskt, säger socialchef Monica Tuvberger men det är något vi får titta närmare på.
– Tror du att det i så fall skulle kunna ske med ideella krafter?
– Ja i Vadstena är jag övertygad om att det går, säger hon.
Pensionärerna är tveksamma.
Maj som frivilligt lagat mat i årtionden tror att det behövs en kommunanställd per plats som har daglig lunchservering. I Norrköping vill ansvariga politiker spara 10 miljoner kronor på att dra in sin personal på ett 10-tal träffpunkter men det blev uppror. Fyra pensionärsorganisationer protesterade när förslaget kom.