Allt fler gravstenar tas bort från kyrkogårdarna

Uppdaterad
Publicerad

Det blir allt större gräsytor istället för gravplatser på många svenska kyrkogårdar – bland annat på grund av att säkerhetskraven blivit högre. Men att fler och fler gravar försvinner är en utveckling som Riksantikvarieämbetet nu vill stoppa.

Det finns flera skäl till varför många väljer att lämna tillbaka sina gravrätter, och utvecklingen är tydlig.

– En tom kyrkogård är ju inte vad vi önskar, men vi kan inte stoppa den här utvecklingen, säger Sara Adolfsson, samordnare för hållbar kyrkogårds- och markförvaltning i Linköpings stift.

Högre säkerhetskrav

Hon berättar att ett skäl till varför många väljer att lämna tillbaka sina gravrätter är att säkerhetskraven blivit större efter olyckan i Västra Götaland för tio år sedan, då en flicka klämdes ihjäl under en gravsten som vält. Efter det måste alla gravstenar testas vart femte år. En del av dem måste säkras, en extrautgift som inte alla gravrättsinnehavare är villiga att betala.

– På vissa kyrkogårdar, där man börjat med gravsäkerhetsarbetet, har man märkt att uppemot 25 procent av gravrätterna har återlämnats.

Nytt förslag

Kyrkogårdarna sparar bara gravar som anses ha ett stort kulturvärde, de andra tas bort. Riksantikvarieämbetet oroar sig över utvecklingen och har därför kommit med ett förslag som innebär att det ska bli svårare att ta bort gamla gravar, att kyrkogårdsförvaltningarna ska tvingas söka tillstånd varje gång en grav ska tas bort.

I Åtvidaberg försvinner mellan 30 och 50 gravar varje år och bara hälften ersätts med nya. Andra gravformer, som till exempel minneslundar, har blivit populärare. Om fler återlämnade gravar ska bevaras så blir det fler gravar att sköta om, konstaterar Tobias Dahlberg som är kyrkogårdschef i Åtvidaberg.

– Någon måste ju betala, så krasst är det, och vi får inte använda begravningsavgiften på det sättet, säger han.

Så fungerar gravarna

  • Gravrättsinnehavare är den/de som är ansvariga för graven, oftast en nära anhörig till den döde, och som bestämmer hur gravplatsen ska se ut. När ingen längre finns som vill vara gravrättsinnehavare återlämnas graven till kyrkogårdsförvaltningen.
  • Gravrättsinnehavaren är skyldig att sköta skötseln av graven, men för runt 1000 kronor per år kan kyrkogårdsförvaltningen ta hand om den biten.
  • Gravfriden är 25 år, om gravrättsinnehavaren inte vill förlänga avtalet efter det så kan någon annan få ta över gravplatsen.
  • Det finns närmare 2000 kyrkogårdar i Sverige, de finansieras med begravningsavgiften, den skatt vi betalar som garanterar att alla får en gratis gravplats när de dör.
  • Allt färre väljer numera den klassiska varianten med gravsten och gravplats, istället har andra varianter blivit populära, som minneslundar, askgravlundar och askgravplatser.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.