Det är tyst i klassrummet på Borgsmoskolan i Norrköping. Eleverna sitter i varsitt bås, framför varsin dator. Varje stolskrap hörs.

– Nu är det rast, säger läraren Anette Cummings.

Det är därför det är så tyst, förklarar hon.

– När det är lektion kan det låta lite…

Eleverna som går här har alla diagnosen autism eller Aspergers syndrom. Det innebär bland annat att de kan ha problem med att läsa av sociala situationer. Rasten kan därför vara stressande.

– För många är rasten det mest stressande under skoldagen, berättar Anette Cummings.

Oskar blev stressad

I ett av båsen sitter Oskar Johansson och läser. Han var tidigare hemma från skolan, helt utan undervisning. Det blev för stressigt i den förra skolan, berättar han. Och lärarna kunde inte hjälpa honom.

Han säger att de ofta blev arga på honom.

– När jag blir stressad, till exempel för att det är mycket ljud, försöker jag lugna ner mig. Och det gör jag genom att spela dataspel. Men läraren blev arg och skällde på mig. Då blir jag bara ännu mer stressad.

”Mycket lugnare här”

Nu går han i specialklassen där personalen är experter på autism och Aspergers syndrom.

– Det är stor skillnad. Det är mycket lugnare här. Och lärarna höjer aldrig rösten. De är lugna, säger Oskar Johansson.

Han har till och med lyckats få godkänt betyg i matematik, berättar han. Trots att det ämnet var allra svårast.

– Jag säger inte att jag är ett geni men… jag har acceptabla betyg. Från att inte ha gått i skolan alls, säger Oskar Johansson.

”Här har eleverna fungerat bra”

Lärarna i specialklassen anpassar lektionerna efter varje elev. Det handlar om små, enkla hjälpmedel.

Alla elever får ett individuellt schema för varje dag. Där står också om det händer något speciellt.

Varje morgon går de tillsammans igenom schemat.

De flesta av de här eleverna har tidigare gått i vanliga klasser. Men lärarna visste inte hur de skulle hjälpa dem.

– Ibland blir vi lite bestörta när vi hör hur de har haft det på sina tidigare skolor. Många mår ganska dåligt när de kommer till oss, säger läraren Lena Nockmar.

– Vid överlämnandet beskrivs eleverna ibland som väldigt utåtagerande. Och man undrar ju ibland hur det ska gå. Men det har visat sig att det inte är några problem. Här har eleverna fungerat bra, säger läraren Mia Alderin.

”Ett detektivarbete”

De tycker att det är ganska enkelt. Det handlar om att lyssna på varje elev, att ta reda på vad eleverna behöver.

– Det är ett detektivarbete, säger Lena Nockmar.

Naturligtvis vore det bättre om alla elever fick gå i mindre grupper, anser de. Men det handlar framför allt om att lärarna måste ha kunskaper om autism och Aspergers syndrom.

– Kunskaperna är närmast obefintliga om det här ute i skolan, säger Mia Alderin.

– Egentligen förstår jag inte varför det ska vara så svårt att göra scheman. Ingen ska behöva fundera på vad som händer när och var. Det leder till otrygghet för alla barn, säger Lena Nockmar.