Catarinas son Martin borde få behålla sin aktivitetsersättning. Det ansåg Försäkringskassans handläggare redan 2017.
Men Försäkringskassan lyssnade inte på sin egen handläggare – och aktivitetsersättningen drogs in.
– Jag tycker det är jättekonstigt, att de kan sitta på samma ställe och ha olika uppfattning om samma person, säger Catarina Nilsson.
”Pengarna från socialen räcker inte till det”
Och sedan dess har hon kämpat. Med överklaganden och med ekonomin. Eftersom Martin – i väntan på domstolens beslut – tvingades vända sig till kommunens försörjningsstöd.
– Han vill ju som alla andra ha lite gott till helgen. Lite chips och dricka. En god köttbit. Pengarna från socialen räcker inte till det. Så då har jag lagt till. Men jag är ju ensamstående och har inte hur mycket pengar som helst. Så man har det i bakhuvudet hela tiden. Oron.
När Martin fick rätt av domstolen första gången trodde Catarina att hon skulle kunna andas ut. Men bara ett år senare drog Försäkringskassan in aktivitetsersättningen igen.
”Det hade inte ens gått ett halvår”
– Det är ju samma kille. Det hade inte ens gått ett halvår när de började utreda honom igen. Varför? Det vill jag veta. Han ändras ju inte. Hans funktionsnedsättning växer ju inte bort. Ändå rev de upp alltihop.
Men kan inte en del personer utvecklas och kanske klara ett jobb med lönebidrag eller hos Samhall?
– Jo, men de har ju utrett honom så många gånger. Efter två-tre utredningar borde de väl ha sett att det inte går. De här omprövningarna, det är inte värt den här oron. Man kan inte riva upp hela tiden. Man hinner ju knappt läsa igenom papprena förrän de är igång igen.
Vad har varit tuffast under de här åren?
– Maktlösheten. Att inte få svar. Det har varit jättejobbigt. Men det har väl också blivit en drivkraft.
I videon berättar Catarina om vad som gett henne kraft att orka kämpa de här åren – och ger råd till andra i samma situation.
Fyra års kamp
2017
Försäkringskassans handläggare skrev i beslutet att han anmälde ”avvikande mening mot beslutet”.
Men Försäkringskassan drog ändå in aktivitetsersättningen, vilket ledde till att Martin blev helt utan inkomst och tvingades söka försörjningsstöd hos kommunens socialtjänst för att ha råd med mat och hyra. Han var också nära att hamna hos Kronofogden.
2019
Förvaltningsrätten i Linköping gav Martin rätt till aktivitetsersättning.
2020
Försäkringskassan drog in aktivitetsersättningen igen, vilket ledde till att Martin ännu en gång tvingades söka försörjningsstöd från kommunens socialtjänst.
2021
Förvaltningsrätten i Linköping gav Martin rätt igen.
I domen står det: ”Prövningen som ska göras av arbetsförmågan måste vara verklighetsförankrad. Utångspunkten är att den försäkrade ska kunna utföra ett arbete på ett sådant sätt att en arbetsgivare är villig att betala för utförandet.”
