Vi träffar LHC:s, och landslagets, målvakt Kim Martin Hasson på klubbens kansli. Hon jagar sponsorer, ett av hennes tre jobb med Linköpings Hockey club som arbetsgivare.

– Jag försöker komma hit ganska tidigt på morgonen, för att hinna åka hem och vila lite på eftermiddagen. Så jag brukar jobba på kontoret mellan klockan sju och elva, eller sju till tolv, och sedan hem och vila en stund. Sedan tillbaka hit och köra målvaktsträning i en eller två timmar, och sedan stannar jag här till min egen träning.

”Det funkar jättebra”

Samtidigt, en bit bort, leder lagkamraten Jenni Asserholt ett pass på LHC:s gym inne i stan. Hon har uppdrag som sjukgymnast, och jobbar ibland på kansliet.

Både Jenni Asserholt och Kim Martin Hasson har till den här säsongen fått jobb inom LHC-verksamheten med ett tydligt syfte – att ge dem förutsättningar att bli bättre hockeyspelare.

– Det är fantastiskt roligt att få vara så nära föreningen som man spelar i. Det funkar jättebra med träningen, man kan träna två pass om dagen och sedan ändå få en ganska bra återhämtning, säger Asserholt.

”Det krävs så lite”

Damhockeyn har länge kämpat i skymundan. Spelarna brukar få de sämsta träningstiderna, får ofta betala själva för sin utrustning, och har knappt någon ersättning alls, vilket betyder att de måste försöka kombinera en elitidrottskarriär med heltidsjobb.

Riksseriens skyttedrottning Denise Altmann jobbar till exempel heltid som sjuksköterska på Universitetssjukhuset i Linköping. Sedan LHC startade sitt damlag 2006 har klubbdirektör Mike Helber jobbat för att förändra de förutsättningarna.

– Det som är så konstigt egentligen, för oss som jobbat med herridrott så många år, är att det krävs så lite. Att vi ser till att tjejerna får mat efter träningen känns som en väldigt liten del, men är otroligt uppskattat. Att de får träna i samma gym som herrarna, och på vettiga tider på isen är uppskattade och bra förutsättningar, vilket för mig är givet att man måste göra om man ska satsa på damerna på det här sättet. De vill bara bli behandlade med respekt och få möjlighet att utöva den idrott som de älskar, säger Mike Helber.

Exemplet med mat efter träningen finns inte i något annat lag i Riksserien, damernas högsta liga.

Målmedvetet SM-guld

I våras vann damerna SM-guld, LHC:s första någonsin på seniornivå. Ett resultat av en målmedveten satsning.

– Utan tvekan. Nu satsar vi på att försvara guldet, och att bli bäst i Europa.

Den här säsongen har börjat fantastiskt bra – elva segrar på elva matcher, och bara tio insläppta mål. I helgen vann Linköping mot toppkonkurrenten Modo två gånger om, 3-2 efter förlängning på lördagen, och 4-2 på söndagen. Kim Martin Hasson tror att anställningen inom LHC har bidragit till framgången.

– Absolut. Jag känner att jag har hittat en balans i min vardag där allting funkar bra och rullar på. Jag kan fokusera. Även om jag jobbar så kan jag ändå fokusera på hockeyn. Den här säsongen har känts bra än så länge, förhoppningsvis så fortsätter det.

Förbundskaptenen hyllar

LHC:s satsning på damverksamheten hyllas nu av damkronornas förbundskapten Leif Boork.

– Jag ser ju väldigt positivt på den som svensk förbundskapten naturligtvis. På något sätt har man bestämt sig för att lägga olika typer av resurser på damhockeyn. Och bättre resurser behöver inte betyda enormt mycket mer pengar eller enormt mycket annorlunda än det man har gjort tidigare, men litegrann här och där för att förbättra kvaliteten. Det kommer tjejerna, som jag upplever när jag har dem i landslaget, att svara väldigt positivt på, och på det viset också utveckla sin kapacitet och bli mer konkurrenskraftiga.

”Vi har sått ett frö”

Förutom LHC är det Modo som går i bräschen för att höja nivån på svensk damhockey, men flera klubbar har stora satsningar på gång. Skälet till damspelarnas tuffa villkor är att verksamheten inte drar in pengar.

Förra året hade LHC:s damlag ett publiksnitt på 140 personer, trots att laget har mängder av stjärnor. Men nu är något på gång, LHC har själv tagit på sig rollen som ett föredöme inom svensk damhockey. Kim Martin Hasson tror att det här bara är början.

Hur ser det ut med damhockeyn i Linköping om tio år tror du?

– Jag tror faktiskt att det kommer att bli ännu bättre. Vi har sått ett frö som kommer att växa. Man kanske inte får uppleva det själv som spelare, men förhoppningsvis så kanske man är kvar i klubben och kan hjälpa till på det sättet, att vara runt laget och organisationen ändå. Det ska bli intressant att se.