– Han är ju i grunden en jätteglad kille, men han har tryckts ner om och om igen och får hela tiden börja om med nya människor. Nu har han levt i ett ingenmansland jättelänge. Var ska han hamna? undrar Jenny.
Liam föddes 2003. Tidigt hade hans mamma en känsla av att han var annorlunda. När han var fem skedde första kontakten med barn- och ungdomspsykiatrin. Till slut blev diagnosen autism och adhd.
Efter att skolan misslyckats med att ta hand om honom börjar en lång och slingrig väg mellan vårdinsatserna.
2015:
- Mars-aug: Liam bor på skolhem i veckorna. Han får ångest, slåss och skadar sig själv. Han får inte vara kvar på skolhemmet.
- Juni: Socialtjänsten beslutar att Liam ska tvångsomhändertas. Han placeras på ett låst ungdomshem – 40 mil från hemmet i Norrköping.
- Efter två veckor upphäver domstolen tvångsomhändertagandet. Liam släpps ut.
- Liam flyttar från Norrköping till sin pappa i Helsingborg. Han går på resursskola. Det fungerar ett tag.
2016:
- Oktober: Liam läggs in akut på barn- och ungdomspsykiatrin i Helsingborg.
- Han placeras därefter på ett HVB-hem i västsverige. Personalen har ingen erfarenhet av autism.
- Liam mår dåligt och försöker rymma. Efter 12 dagar får han inte vara kvar på HVB-hemmet.
- Ännu en gång läggs Liam in akut på Bup. Sedan flyttar han tillbaka till sin pappa i Helsingborg.
2017:
- Maj: Socialen placerar Liam och hans mamma på hotell eftersom de inte vet var de ska placera honom.
- Maj-juni: Liam placeras på ett nytt HVB-hem. Redan efter två dagar vill de skriva ut honom eftersom de inte klarar av honom. Men han får stanna i väntan på ny placering.
- Juni: Liam skrivs ut och läggs in på Bup-akuten igen. Under 2017 läggs han sammanlagt in akut nio gånger efter att olika HVB-hem inte kunnat hantera honom.
- September: Liam tvångsomhändertas igen och placeras på ett ungdomshem i Värmland. Där stannar han en natt. Dagen efter placeras han på ett låst ungdomshem i Trosa.
- Oktober: Liam kommer ut efter att domstolen en andra gång upphävt socialtjänstens beslut.
- Liam bor nu växelvis hos mamma i Norrköping och pappa i Helsingborg. Han har en kontakt på Bup, men i övrigt har familjen ingen hjälp.
Under tre år har Liam flyttats mellan minst 18 olika hjälpinsatser. Detta trots att han egentligen behöver struktur och planering. HVB-hemmen har inte klarat av honom, men domstolen anser inte att statlig ungdomsvård är rätt.
– Vi märker att han blivit sämre. Saker han klarat av innan har blivit svårare nu, säger mamma Jenny.
Själv vet Liam inte varför han måste flytta så mycket.
– Det känns dåligt att jag inte får landa på något ställe, säger han.