I en av gräshagarna betar Indiana och jag frågar försynt om vi verkligen får gå in i hagen.

– Ja visst, säger Malin och går före för att ta av flughuvan. Det är en mäktig känsla att träffa Malin och Indiana efter den enastående insatsen i Tokyo. Vågar man ha en sådan här häst i hage frågar jag.

– Ja absolut, det är ju en del av framgången, säger Malin Baryard Johnsson.

”En häst med enorm potential och massor av vilja”

I över sex år har hon ridit Indiana, en häst som hon beskriver som vänlig, rolig, galen, känslig och energisk. Deras resa har varit svår.

– Hon är en häst med en enorm potential, massor av vilja, extremt arbetsvillig, men väldigt annorlunda och ganska svår att förstå. Det har också varit och svårt att få henne att förstå vad jag har velat, men nu är vi där, säger Malin.  

Att de tillsammans skulle ta OS-guld var inget Malin Baryard Johnsson trodde på i början av deras resa.

– Nej, verkligen inte, det trodde jag inte. Men däremot så kände jag att det fanns en enorm potential, som jag kanske aldrig har känt tidigare. Men då var det så extremt svårt, så OS-guld kändes långt borta under de första två åren.

Ska försöka njuta av detta

I stallet har Malin 12 hästar och om två veckor åker hon till Belgien och tävlar med några av dem. Indiana får vänta en månad på nästa start, då är det tävlingar i Rom.

– Hon är i storform och jag längtar redan efter att få komma ut på banorna igen med henne, säger hon och ler brett.

Närmsta planen är att försöka njuta av guldet, berättar Malin vidare.

– Det är få förunnat att ta ett OS-guld så det ska jag verkligen försöka göra en lång tid framöver men samtidigt är man ju tydligen på toppen av karriären och då gäller det att rida på den vågen också och vara i det, i nuet, men också tänka framåt. Det är ett VM nästa år som man redan ser fram emot och stallet är fullt av fina hästar, så vardagen fortsätter och jobbet fortsätter, säger Malin Baryard Johnsson.