– Jag behövde tre liter sprit om dagen. En på morgonen, en på eftermiddagen och så något på natten också, för att kunna sova.
Det var så dagarna såg ut de sista åren, innan Mats Kardell till sist blev nykter. Oftast satt han på samma parkbänk varje dag. Lite avskilt, men nära till Systemet.
– Men på slutet blev det mer Dax 85, alltså handsprit. Eller T-röd. Det var billigare än sprit.
Två decennier tidigare hade han stått på prispallen i Australien, med en silverpokal i VM – Mr Universe. Mats Kardell hade utsetts till världens näst bästa bodybuilder.
”Galten från Mjölby”
Det var tyngdlyftaren Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren, som han brukade uppträda tillsammans med, som gav honom smeknamnet ”Galten från Mjölby”.
– Det var ju ett spel utåt. En brunbränd kropp, ett leende, att vara på förstasidor och affischer, säger Mats Kardell.
Men innerst inne var han en orolig själ, rastlös och bråkig som barn, något som som skolan löste genom att placera Mats i obs-klass.
Kanske hade allt blivit annorlunda om någon redan då hade förstått att han hade en funktionsnedsättning. Men det var först efter karriären som Mats Kardell fick diagnos och behandling mot ADHD.
Fullproppad med preparat
Istället hittade han sina egna lösningar för att må bättre. Han fastnade för styrketräning och insåg att han var bra på det. Inför den första stora tävlingen 1980 hade han laddat med stora mängder protein.
– Jag köpte torskblock som jag kokade utan kryddor och åt. Tre block varje dag i tio veckor, säger han och skakar på huvudet åt minnet.
Men fisk och träning räckte inte för att skapa den perfekta kroppen, tyckte han. Snart blev steroider av olika slag en lika viktig del. Affischerna från 1980-talet visar en perfekt kropp. Förutom det faktum att den var fullproppad med preparat.
– Det var alltifrån anabola steroider till vätskedrivande till lite knark, tillväxthormoner, ja det mesta. Ibland testade man saker som var avsedda för tjurar
Vad tänkte du när du tog det?
– Man kände sig som ett jävla stolpskott men det sket man i för man tänkte att det för mig framåt. Varje gång jag slogs med min moral så gjorde jag det enklare för mig genom att tänka på nästa tävling och att mina fans hade förväntningar på mig, säger han.
Årtionden av missbruk
Gymmet är fortfarande Mats andra hem. Han både arbetar och tränar där, men på en betydligt mer lagom nivå numera. Idag är han vaksam när han ser ungdomar som liknar honom själv som ung.
– Jag märker ju att det finns ungdomar som kommer in här och blir helt fixerade vid den här världen. De glömmer bort att ta sitt körkort eller gå klart sin utbildning. De pratar bara om hur mycket de tar i bänkpress. Då känner jag direkt i maggropen. Jag försöker på ett enkelt sätt att förklara för dem att de måste satsa på utbildning. ”Se det här som en hobby, gör inte som jag gjorde”.
Även om Mats Kardell kan se tillbaka på en framgångsrik karriär med fyra SM-guld och ett VM-silver har årtionden av missbruk satt djupa spår i honom. Efter karriären kom han in i ett svårt alkoholmissbruk som höll på att kosta honom livet.
Han räknar till ungefär ett 50-tal gånger som han blev upplockad av antingen polis, ambulans eller väktare. Oftast låg då promillehalten någonstans mellan fyra och fem procent.
2008 blev han upplockad för sista gången. Läkaren gav honom en dödsdom. ”Mats, du lever inte månaden ut, vi har ringt dina anhöriga”.
Lappar ihop sitt liv igen
Det blev en vändpunkt. Men kroppen var trasig. Han kräktes blod, fick lungproppar och behövde blodtransfusioner.
Och för att överleva en avgiftning behövde Mats till en början inta stora mängder alkohol.
– Lägger du av själv att dricka då dör du, det är så det funkar. Så när jag avgiftades var de tvungna att ge mig torrspritskapslar, 48 per dygn första veckan. Och det är fyra centiliter sprit i varje, säger han.
Nu lappar han ihop sitt liv igen.
– Jag vaknade ju upp och upptäckte att jag var alkoholist, narkoman, skild, hade tappat kontakten med barnen. Jag hade inget jobb, inget körkort, ingen bostad.
Han får allt fler uppdrag som föreläsare och förra året gav han ut en bok tillsammans med journalisten Katarina Johnson.
– Jag är hungrig på livet igen. De ville ju förtidspensionera mig, men det vägrade jag. Jag vill försörja mig, jag vill ha tillbaka mitt liv, säger han.