När stadsdelar som Skäggetorp i Linköping eller Hageby och Klockaretorpet i Norrköping drabbats av oroligheter med ungdomsgäng och stök så har det på senare tid blivit allt populärare att försöka engagera ungdomarna i olika idrottsprojekt, som till exempel nattfotboll.

– Det bryter mot en lång tradition i Sverige. Det här är frågor som tidigare skötts av socialarbetare, men nu blir det istället idrottsledare och ideella organisationer som får kliva in, berättar David Ekholm på Linköpings Universitet som har skrivit en avhandling om fenomenet.

”En politisk förändring”

David Ekholm har studerat ett socialt idrottsprojekt i en större svensk stad, men han vill inte avslöja vilken. Ett projekt där idrotten används som ett verktyg för att skapa integration och för att förebygga brottslighet och sociala problem. Han menar att socialarbetet avprofessionaliseras efter mönster från länder som USA, England och Tyskland.

– Det är en politisk förändring. Fokus ligger nu på individens ansvar. Det är den enskilde bråkstaken som ska ta eget ansvar, som ska fostras, tidigare var samhällets insatser inriktade på att arbeta mot segregation och att stötta grupper som lever i utsatthet.

Krävs mer än en boll

David Ekholm vill inte värdera om den nya utvecklingen är bra eller dålig, det tycker han är upp till beslutsfattare, men han säger att idrottsaktiviteter kan fungera bra för att komma till rätta med en del sociala problem, men det krävs att de har en socialpedagogisk plan:

– Inte att man bara kastar ut en boll, säger han.

Bland annat bör man enligt Ekholm tona ner tävlingsmomentet och istället fokusera på samarbete.

Här finns ett inslag från i våras om nattfotbollsprojektet i Skäggetorp.