Det var många som köade för att få ta en titt när portarna för första gången slogs upp på 233 år.

Många minns fortfarande de spektakulära rymningarna; Ioan Ursuts takklättring 1988 och fritagningen av Clark Olofssons 1976.

Men få vet att anstalten från början byggdes som ett kvinnofängelse för att förse textilindustrin med billig arbetskraft, oftast då prostituerade som råkade dubbelt illa ut när dom hamnade i Norrköping.

– De horor som kom från andra städer, ända från Stockholm och Paris, de hade ofta väldigt fina kläder. Så traktens horor slet av dem kläderna på vägen hit. De behövde ju inte kläderna när de kom hit, för då fick de andra trasor att ha på sig. Hororna i kvarteren runt fängelset var de mest välklädda i stan, säger Kristina Kalered, kriminalvårdare.

Fram till 1920-talet var det bara kvinnor här som dömts till straffarbete på det då fruktade spinnhuset. Sen tog männen över.

Och nu när anstalten läggs ner och de cirka 70 i personalen har omplacerats så väntar en oviss framtid för det gamla fängelset.

Oavsett vad som händer med loklaerna så måste fängelsets kyrka bevaras, på grund av sitt höga kulturhistoriska värde.