– Jag har sett gulärla, skrak och ladusvalor, säger Gunilla Wetterling.
Rapphönan är bland ornitologerna ett fristående nätverk för tjejer som skådar fåglar. Och rapphönorna blir bara fler och fler.
– Det har ju varit en typisk manlig sysselsättning att vara ute och skåda fåglar. Tjejerna har känt sig lite undanskuffade, säger fågelskådaren Annika Bryngelsson.
Nu är de ute i naturen själva, utbyter erfarenheter och tips. Varje år anordnas nationella Rapphöneträffar för tjejer.
– Ingen skrattar när någon gör bort sig och kallar en sädesärla för en bofink.
48 kvinnor deltog i helgen och lika många fick inte plats. På schemat stod bland annat sjön Tåkern i Vadstena.
Hur blir man en bra fågelskådare?
– Man måste vara ute mycket. Lyssna och titta. Framför allt lyssna. Det är svårt att hitta arter om man inte känner igen lätet, säger Annika
Bryngelsson.
– Jag har sett en vit trut. Det kan man leva på ett tag. Har jag aldrig sett innan, säger fågelskådaren Marie Björn.