Allt för många som hamnar hos rättspsykiatrin har först bollats mellan olika vårdinstanser utan att få den hjälp de behöver. Exempelvis uppger modern till den misstänkte gärningsmannen vid knivdådet i Norrköping att hon kämpat i tre års tid för att han ska få vård.
Enligt Märta Wallinius, forskningskoordinator på rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, har rättspsykiatrin ”ett tragiskt facit”:
– Den metodik som vanligtvis används, som är baserad på frivillighet och individens eget ansvar, fungerar sällan med sådana här patienter, säger hon.
Uppföljning krävs
Det som krävs enligt Wallinius är aktiv uppföljning. Det innebär att jobba hårdare med att motivera patienter till att ge sitt samtycke, och att aktivt se till att patienterna följer upp den vård som de blir kallade till.
Peter Andiné, universitetslektor i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet, presenterade 2007 en studie som visade på sambandet mellan personer åtalade för mord eller dråp och som haft kontakt med psykiatrisk vård före dådet. Av 108 personer hade 31 personer (29 procent) bara ett par dagar eller veckor före gärningen haft kontakt med psykiatrin. Tre fjärdedelar av dessa bedömdes ha en allvarlig psykisk störning när brottet begicks.
– Det är allvarliga siffror, och vi skrev då att dessa patienter högst troligt haft en allvarlig psykisk störning redan vid kontakten med psykiatrin, säger han.
– Jag tror heller inte att frågan är mindre aktuell i dag. Utifrån de fall som jag ser är fortfarande intrycket att personer med missbruk har svårt att få psykiatrisk vård. I vissa fall har man sökt hjälp ett flertal gånger men inte fått detta.
Förändring behövs
Peter Andriné vill inte uttala sig om fallet i Norrköping eftersom han även är knuten till Rättsmedicinalverket som troligtvis blir inkopplat. Dock framhåller han behov till förändring:
– Ett problem är att huvudmännen inte samverkar. Min slutsats är att det borde vara enklare att få en akut vårdplats inom psykiatrin.
Märta Wallinius efterfrågar en så kallad ”spindel i nätet”-person, som ser till att samverkan fungerar mellan de olika instanserna.
– Vi behöver riva murar mellan instanserna. Gör vi det tillsammans kostar det kanske mer i början, men i slutändan kostar det mycket mindre.