Skolgården riskerar att försvinna. Det menar landskapsarkitekten och skolgårdsutredaren Petter Åkerblom vid Statens Lantbruksuniversitet, SLU.

– Skolgården är utrotningshotad om vi inte ser upp, säger han.

Oroande trend

Petter Åkerblom i Uppsala forskar och undervisar om barns utemiljöer. Han är också verksam inom Movium, SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.

De senaste åren har han märkt en trend som oroar honom. En trend där skolgårdar krymper till ett minimum. 

– Skolgården har varit självklar i alla tider men ifrågasätts nu. Det här ställs på sin spets när man tillåter skolverksamhet i lokaler som helt eller nästan helt saknar utemiljö. Var går gränsen? Den yttersta konsekvensen är ju att skolgården försvinner, säger han.

Normer togs bort

Tidigare fanns en statlig norm för hur stora skolgårdar skulle vara, men sedan normerna togs bort i slutet av 1980-talet har skolgårdarna krympt.

– I Norge visar forskning att de skolgårdar som byggts där efter man tog bort sina normer är mindre till ytan än tidigare.

Det vanligaste är fortfarande att det finns en skolgård, men den pågående trenden behöver vändas, enligt Petter Åkerblom.

– Det handlar om en attityd. Utemiljön anses inte alltid speciellt viktig för skolverksamheten. Skolgården ses snarare som en exploateringsresurs när det behöver byggas. Det finns flera exempel i Stockholm på det.

Friskolor oftare utan skolgård

Det handlar alltså om en tilltagande konkurrens om marken, i synnerhet i centrala stadsmiljöer där allt fler vill bo och verka. Utvecklingen kan även kopplas till friskolereformen som infördes 1992.

Till skillnad från kommunala skolor som oftast har en skolgård, även om den krymper på vissa håll, är det betydligt oftare friskolor som saknar skolgård helt. När gamla industrilokaler eller kontor görs om till skolor finns inte alltid en lämplig plats för en skolgård.

– Många gånger är det ju jättespännande lokaler. Klassrummen blir fantastiskt roliga, men däremot kan man se att utemiljön inte lika självklart hänger med, säger Petter Åkerblom.

Han hoppas och tror att lärare själva kommer att börja se utemiljön som betydelsefull för i verksamheten. Då kommer de att ställa högre krav på att det finns en utemiljö som går att använda.

Om man tittar utvecklingen som den har sett ut hittills, hur kommer framtiden att se ut?

– Jag kan bara hoppas att det blir mer fokus på barnen själva och deras behov av att röra sig och upptäcka världen. Det viktiga är att vi får upp den här frågan på bordet.