Lars Pettersson, som bedriver lantbruk en bit söder om Kisa, berättar om vildsvinens framfart.

– Det är väldigt omfattande skador som jag råkar ut för på den arrenderade åkermarken, och det blir bara värre för varje år som går.

Meningslöst att odla spannmål

Han har för länge sedan gett upp hoppet om att odla någonting annat än vallfoder till sina 200 kor hemma på gården. Att försöka med spannmål är helt meningslöst säger han.

– Det är väldigt tröttsamt när det blir förstört om och om igen. Det kostar massor med pengar och tar mycket tid att återställa marken, säger Lars Pettersson.

”Markägare måste ta ansvar”

Att man inte har lyckats få bättre kontroll på vildsvinsstammen i Kinda beror enligt Lars Pettersson på att många markägare inte tar sitt ansvar med skyddsjakten.

– Jag vill uppmana de jägare som har jaktmark att ta sitt ansvar och hålla ett rejält jakttryck. Gör man inte det är det bättre att arrendera ut jakten till de som är duktiga vildsvinsjägare. Som det är nu är det många marker som ingen bryr sig om, och det är ohållbart, säger han.

Jaktmetod i skogsbygden

På flera håll i länet har jägarna lyckats bedriva en effektiv jakt genom att jaga mer tillsammans över stora områden. Men i Kinda verkar inte den strategin fungera. 

– De gånger vi har haft storjakter så har endast ett fåtal grisar skjutits. Det som har lyckats mer här i Kinda är nattlig skyddsjakt på fält. Då skjuts det flest antal grisar, säger han.

”Det behövs rejäla krafttag”

För att få bukt med problemen efterlyser han ett större samarbete mellan markägare, arrendatorer och jägare.

– Idag kan jakten på marker vara utarrenderad till jägare som bor i t.ex Stockholm. De har kanske inte intresset för vildsvin utan kommer hit några gånger per år för att jaga älg. Det räddar inte oss här då vi behöver hålla ett kontinuerligt tryck på skyddsjakten. Därför skulle jag vilja se ett större samarbete. Ska man lyckas hålla nere stammen och kunna bruka marken här i framtiden så behövs det rejäla krafttag, avslutar Lars Pettersson.