WWF målar upp fyra framtidsbilder för Östersjön till 2030. I det värsta scenariot tonar en splittrad region fram som präglas av misstro bland Östersjöländerna, i stället för samarbete kring gemensamma miljömål.
Resultatet blir ett hav där arter försvinner, där övergödningen ökar, fiskbestånden minskar och badvattnet blir allt sämre. På den positiva sidan är att torskbeståndet öster om Bornholm nu börjat återhämta sig och att EU har förbjudit fosfater i tvätt- och maskindiskmedel från 2013 respektive 2017. Men det räcker inte, anser WWF.
– Det finns fortfarande en chans att rädda Östersjön, men då måste länderna kring innanhavet visa starkt ledarskap, enas om att fatta rätt beslut och samarbeta över nationella och politiska gränser, säger generalsekreterare Håkan Wirtén.
– Länderna måste bli aktivare och Sverige borde vara ett föregångsland, säger han.
Några av de största miljöhoten är övergödande utsläpp från jordbruk och industrier, överfiske och oljeutsläpp från sjöfarten.
Övergödning i Östersjön
Syrebristen i Östersjön hänger intimt samman med övergödningen. För närvarande uppgår utsläppen från länderna runt innanhavet till cirka 1,4 miljoner ton kväve och 60 000 ton fosfor per år.
Helsingforskommissionen har antagit en handlingsplan som går ut på att minska utsläppen med 135 000 ton kväve och 15 000 ton fosfor per år fram till 2016.
Beräkningar antyder dock att det är otillräckligt. För att Östersjön ska tillfriskna krävs sannolikt en halvering av de näringsrika utsläppen.