Lea Gleitman berättar att många frågat henne om hon är ledsen efter den senaste tidens händelser mot judar och den judiska församlingen i Malmö men det är hon inte, hon är arg.

– Efter allt som hänt, har världen inte lärt sig någonting?

Hon känner ilska och vrede över att människor ger sig på judar igen och är rädd att historien ska upprepa sig. Rädd att många bara står och ser på nu som då när judar gasades ihjäl och mördades.

– Jag tänker att nej nu är det judarna igen som de ger sig på.

Hon tycker att det känns overkligt att församlingen år 2017 i Sverige ska behöva polisbevakning och att synagogan är som en bunker med staket och skyddsdörrar. Många vågar inte visa att de är judar i Malmö säger hon.

– Men på kippavandringen på lördag ska vi ha kippor och andra judiska symboler, jag har det på min käpp och nästan alla mina ytterkläder för jag är inte rädd längre, säger Lea Gleitman, 93.

Men hon känner sig inte trygg över utvecklingen i Sverige för sina barn och barnbarn.

Lea föddes i den lilla polska staden Oswiecim som tyskarna senare döpte till Auschwitz. En liten stad med stor judisk befolkning. 1939 började Hitlers ockupation, då var Lea 15 år.

Först överlevde hon ett tvångsarbetsläger, sedan en dödsmarsch och till sist utrotningslägret Bergen-Belsen. Nu åker hon runt i skolor och berättar för skånska elever om hur hennes vänner och familj utplånades i nazisternas koncentrationsläger.

– Jag har gjort det de senaste 26 åren för det är min skyldighet att berätta om alla de som mördades, ingen ska glömma, förneka eller förringa deras död, säger Lea Gleitman.