Det är lite av Jacqueline Käslins affärsidé. På sin gård i Västra Torup utanför Hässleholm erbjuder hon avstressande möten med djur av alla de slag.
Det är en lite säregen mix; En schweizisk farmare omringad av sydamerikanska alpackor mitt ute på göingeslätten. Jacqueline Käslin har just hämtat en hink foder för att försöka få lite fart på den sävliga flocken. Alpackorna står annars mest och tittar artigt, liksom begrundande, på oss och vår kamera. Då och då ger något av de resliga pälsdjuren ifrån sig ett knappt hörbart gnyende.
– Det är väldigt lugna djur, konstaterar Jacqueline en smula överfödigt. Och tillägger:
– De är naturligtvis nyfikna och söker vårt sällskap. De låter sig klappas om man tar det lugnt men de vill inte gärna bli fasthållna. De håller liksom en viss distans, säger Jacqueline.
Smakar hjort
Alpackorna är gårdens stora dragplåster, populära inte minst bland de svenska besökarna.
– De upplevs fortfarande som lite exotiska här. I Schweiz är alpackor ett långt vanligare lantbruksdjur. Där äter man även deras kött, som är mycket uppskattat och smakar lite som hjort. I Sverige ägnar jag mig åt avel och produktion av ull, som jag säljer i gårdsbutiken.
Själv var hon redan en erfaren alpackafarmare när hon och hennes dåvarande man för snart tio år sedan lämnade sitt alpklädda hemland för Sverige och Västra Torup.
– Vi behövde större ägor men hade ingen möjlighet att skaffa oss det i Schweiz, därför började vi leta efter en svensk gård. Jag hade vid den tiden redan varit i Sverige som lantbrukspraktikant så en viss koppling fanns, berättar Jacqueline.
Avstressande möten
Idag driver hon själv gården och förbereder sig just för den stundande säsongen. Från maj och framåt tar strömmen av besökare fart på allvar. Många kommer som sagt för att uppleva alpackorna men på gården finns gott om andra djur, inte minst en rad traditionella lantraser som göingegetter, amkor och linderödsgrisar.
Filosofin verkar vara att erbjuda avstressande djurmöten för alla smaker. I ett stängselförsett hägn strövar tre fullvuxna älgar som Jacqueline tog över från traktens älgpark Ingelbo för tre år sedan. De är inga utpräglade kelgrisar men tillräckligt vana vid människor för att acceptera en och annan strykning över nosen.
– Älgar imponerar kanske inte så mycket på svenskar, men de är väldigt uppskattade av våra tyska besökare. Även danskar och nederländare vill gärna besöka dem i hägnet, säger hon.
Alpackatrecking
Men det är ändå alpackorna som verkar stå henne själv närmast. Några av dem är tränade att gå med grimma och följer gärna med ut på alpackatrecking, en annan lite udda specialitet här i Västra Torup.
– Det är väldigt avkopplande att gå ut i skogen tillsammans med en alpacka. Man möter ofta barn som säger att de inte tycker om promenader, och sedan går ut i flera timmar med alpackorna, berättar Jacqueline.
Andra väljer treckingen som ett sätt att koppla av från stressen på jobbet och i vardagen.
– Att gå med en alpacka är för många en upplevelse av djup frid. Hur du än mår när du ger dig av på vandring, så går det helt enkelt inte att komma tillbaka stressad.