Är den skånska skolan likvärdig? – dela med dig av dina erfarenheter
Nu avslutar vi chatten för denna gång. Tack för att ni delat med er av erfarenheter och tankar om skolan i Skåne.
Om ni har ytterligare tips eller förslag på hur vi kan följa upp vår reportageserie om skolan i Skåne är ni varmt välkomna att kontakta oss på skane@svt.se
Veronica • Nej, den skånskan skolan är inte likvärdig, väldigt olika från kommun till kommun, även olika från skola till skola.
Jag är NPF, mamma till ett barn med adhd och autism, och har kämpat med en skola i Kävlinge kommun men på grund av byte av hemskola blev det Landskrona kommun istället, då vi tillhör den kommunen.
När inte skolan gör det som behövs och det som står både i skollagen och barnkonventionen, så görs anmälan till socialtjänsten på grund av för hög frånvaro.
Men oftast kommer det fram att felet ligger hos skolan och att anpassningar och stöd behövs, men det görs inte på rätt sätt eller så görs det inte alls, då de inte förstår problemet speciellt om barnet inte är den typiska killen med dessa diagnoser som är bråkig, störig, kan inte sitta still osv. Är barnet mer inåtvänt och gör det som ska göras och pressar sig själv till max, och sen kraschar hemma, då behövs inget göras och felet är hemma.
Fler och fler barn mår dåligt i den svenska skolan på grund av alldeles för höga krav, det ska presteras till max vilket gör att barnen bryts ner sakta och stressnivån är otroligt hög redan i ung ålder.
Tina • Håller med Maria i det hon skriver. Skolan och föräldrarna har båda ett ansvar för elevens skolgång och bör hjälpas åt. Många föräldrar lägger allt ansvar på skolan, men många elever behöver stöttning av både föräldrar och skola för att klara sin skolgång. Dåliga betyg på grundskolan, gymnasiet behöver inte alltid medföra att man får sämre jobb. Av erfarenhet vet jag att man ofta med åldern blir mognare och man kan via studier vid GrundVux/KomVux "läsa upp" både grundskolebetyg och gymnasiebetyg. Tog mig ett par år extra, men då visste jag också vad jag ville utbilda mig till och sökte därefter vidare utbildning.
Trebarnsmor • Jag känner verkligen med er föräldrar som skriver om era underbara NPF-barn, för dessa barn är verkligen unika på sitt eget vis men många gånger ser skolorna de som en belastning. Lite lustigt är det att i skollagen står det klart och tydligt att en elev behöver inte ha en diagnos för att få stöd och detta bekräftas av kommunen men ändå så pressar skolorna på att eleven behöver ha det för att få hjälp och stöd. Detta är alltså ren lögn. Många gånger använder skolorna socialtjänsten som ett verktyg när de känner att de vill ha rygen fri när eleven inte uppnår målen och detta bekräftas av socialtjänsten.
Varför kan vi inte ha en sund debatt om hemskolning och eller distanlärande för barn som inte orkar dagens skolsystem? Är det inte bättre att de lär sig än att de inte gör det? Med dagens teknik kan en lärare lätt se när eleven loggar in, loggar ut och vad den har gjort däremellan.
Mamma till hemmakämpare! • Min erfarenhet är att allt beror på vilken rektor, specialpedagog och lärare som eleven har på skolan. Min pojke hade 3 hemska år i lågstadiet där han mådde otroligt dåligt och samarbetet med skola/förälder var inte bra. I mellanstadiet fick han ny lärare och ledningen byttes ut på skolan, sedan har det varit så mycket bättre! Väldigt fint samarbete! Nu är det snart dags för högstadiet och tyvärr har det börjat sådär redan men hoppas jag kan få ett lika bra samarbete med den skolan! Allt hänger på människor på skolan! Vi föräldrar med barn med NPF kämpar och kämpar för våra barn och ibland får vi stöd och hjälp men tyvärr alldeles för sällan!
Mamma som gett upp • Vi har tre barn som tillsammans gått i fyra grundskolor i Lund. Tre av dem har varit en katastrof. Nu går de i IES, av den anledningen att det är enda skolan som anpassar för NPF, och som ser till att våra barn inte blir slagna. Jag upplever att Lunds skolor är katastrofala, man behöver bara läsa om Teodor i Sydsvenskan och hans upplevelser, för att inse att många barn mår otroligt dåligt på ett ställe dit de tvingas gå. Teodor har adhd och autism och fick sitta ensam i ett rum, alla dagar i veckan, med en outbildad resurs. Mina barn har gått samma skola som denna Teodor och jag delar den familjens upplevelser. Jag struntar blankt i betygen nu, jag är på den nivån att jag bara vill att mina barn ska överleva en skola som inte har verktyg, kunskap eller personal i rätt utsträckning.
NPF-mamma • Jag har två barn med autism och adhd och vi har kämpat i många år för att få ett rimligt fungerande stöd i skolan i Svedala. Vi ville flytta till Ystad, och skolchefen där kan inte presentera en enda grundskola i kommunen (kommunal eller privat) som har resursgrupp eller litet studiesammanhang med NPF-kunnig personal tillgänglig. Kontakt med andra Ystadsmammor till barn med NPF visar att det har fungerat dåligt i många år i Ystad. De har stångat sig blodiga för noll till minimal utdelning. Om vi skulle följt vår dröm och flyttat dit så skulle vi dömt våra barn till en mycket sämre framtid. I förlängningen innebär det enorm belastning för familjen och mer kostnader för samhället. Så vi får slopa den drömmen.
Trebarnsmor • Skulle vara intressant om SVT kunde ta sig en extra titt på de skolor/rektorer som använder orosanmälan mot föräldrar som står upp för sina barns rättigheter. Såg att Sveriges Radio hade gjort något liknande för några år sedan och då fått väldigt många berättelser om detta.
Tack för tipset!
