Hostningarna har filmats med extremt hög tidsupplösning och hög känslighet med hjälp av laser. Detta har gjort det möjligt att räkna antalet droppar och att mäta deras hastighet med stor noggrannhet.

– En intressant upptäckt var att antalet genererade droppar varierade betydligt mellan olika människor. Detta ger en potentiell förklaring till varför vissa smittade människor är ”superspridare” och andra inte, säger Edouard Berrocal, universitetslektor vid avdelningen för förbränningsfysik vid Lunds Tekniska Högskola.

Ej publicerade resultat

Resultatet, som ännu inte är publicerat, visar att 15 procent av hostdropparna passerade en enklare modell av munskydd. Dessa droppar var vanligtvis så små att de kan ses som aerosoler, alltså väldigt små partiklar.

– Andra studier har visat att munskydd blockerar 90-95 procent av dropparna i en hostning, men vi tror att vårt resultat kan skilja sig något åt eftersom vår mätkänslighet var högre. Att mäta antalet droppar skiljer sig också från att mäta den totala mängden vätska, säger Adrian Roth, doktorand som utvecklat bildanalysalgoritmen för att räkna droppar.

En faktor som inte beaktas i studien är att effektiviteten hos en engångsmask kan variera från typ till typ och antas minska efter att ha använts en tid, eftersom den blir fuktig.

Oklart vilka droppar som sprider smitta

I nuläget är forskarna inte överens om i vilken utsträckning det är droppar eller de mycket mindre aerosolerna som är ansvariga för smittspridningen av corona.

– Det finns fortfarande mycket vi behöver förstå om hur detta virus sprider sig, säger Edouard Berrocal.