I ett öppet brev till Region Skånes ordförande Carl-Johan Sonesson uttrycker anställda på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) sin oro över att de inte kan tillgodose sina patienters behov av vård. De senaste tio åren har de upplevt att verksamheten fått svårare att uppfylla de mål som politiken och verksamheten ställt.
På onsdagseftermiddagen hölls ett möte på BUP i Trelleborg tillsammans med Per Einarsson (KD) som är ordförande i Psykiatri- habiliterings- och hjälpmedelsnämnden.
– Det var ett bra samtal. Vi kan se att situationen de beskriver tyvärr är liknande på flera platser i Skåne, säger han.
Nytt system för primärvård
De anställda pekar bland annat på omorganisationen som genomfördes 2013 som innebar en ny primärvård för barnpsykiatrin. Då antog man att antalet patienter skulle minska och tog resurser från BUP till primärvården.
I brevet skriver de anställda att det inte blev som man beräknat. Antalet remisser har istället ökat sedan 2013 och ingen utvärdering har gjorts.
– Nu behöver vi se över vad som ska justeras, om det rör sig om strukturfel får vi ändra strukturerna, säger han.
Enligt Einarsson rör det sig om personalbrist. Det är svårt att rekrytera personal till BUP och de förlorar anställda till privata aktörer.
Vårdgarantin efterlevs inte
Enligt Vårdgarantin ska det gå max 30 dagar innan ett första besök bokas in från det att första kontakt tas.
I Trelleborg får endast 53 procent av patienterna sitt första bedömningsbesök inom 30 dagar. I nuläget har den som stått längst på kö för utredning stått i två och ett halv år. Även köerna för behandling av ADHD, depression och fobi är långa.
– Det är verkligen förödande och inte okej att vi inte kan ta oss an barn och unga. De kan förlora levnadsår på det här, när man till exempel väntar på en diagnos, säger Per Einarsson.
Personal känner etisk stress
Enligt de anställda gör överbelastningen att de inte kan tillhandahålla den vård som krävs enligt de vårdprogram de ska följa. Det leder i sin tur till att barn i allt yngre åldrar medicineras med antidepressiva då köerna för samtalsterapi är långa. Det här, tillsammans med liknande problem, gör att personalen känner en ”etisk stress”.
– Jag tror att vuxenvärlden behöver gå in och ta ett större ansvar för våra ungas levnadsglädje. Det skulle avlasta bup och göra att de allvarligare fallen fick hjälp snabbare, säger Per Einarsson.