Svenska politiker både till höger och vänster har de senaste åren ofta föreslagit att Sverige ska ta efter Danmark när det gäller insatser mot gängkriminella.

– Vi måste ha danska metoder för svenska brott, sa Ulf Kristersson i mars förra året.

Men David Sausdal, kriminolog vid Lunds universitet, anser att man tittar på fel faktorer till den danska framgången.

– Om jag skulle utvärdera det som finns i Danmark så skulle jag säga att de straffinriktade insatserna är de minst effektiva.

Tre framgångsfaktorer

Det som har gjort Danmark framgångsrikt är i huvudsak tre saker, enligt Sausdal:

Sociala insatser för att förbättra livssituationen i utsatta områden, över 30 års erfarenhet av gäng och riktade polisiära insatser som gett en bättre uppklarningsprocent på gängrelaterade brott.

– Jag är inte romantisk, jag tycker så klart att man ska göra något åt gängkriminaliteten i Sverige, men om man fokusera för hårt på hårdare straff så missar man det som man framförallt varit bra på i Danmark, säger han.

Lyfter Malmö som exempel

Den svenska kriminalpolitiken är ofta influerad av andra länders framgångar, säger David Sausdal och lyfter projektet ”Sluta skjut” i Malmö som ett bra exempel på att man i Sverige inte verkar kunna bestämma sig för vilken linje man ska ta.

”Sluta skjut” baseras på den kriminologiska idén om ”Group violence intervention (GVI)” och är tagen från ett lyckat exempel i Boston i mitten av 1990-talet.

– Tanken med GVI är att jobba med piska och morot, men där moroten är det viktiga. Hela idén bygger på att det inte funkar att göra som polisen brukar göra, säger David Sausdal och forsätter.

– Så ”Sluta skjut” går egentligen rakt emot tankarna om visitationszoner, hårdare straff och så vidare. För mig som kriminolog blir det konstigt eftersom det är två filosofier som egentligen är varandras raka motsatser.