Lena Welinder, 72 år, berättar hur hon mötte Bertil Tomelius:

”Livet går faktiskt inte i raka spår. Jag var sambo i cirka 10 år, efter att ha genomgått en skilsmässa, och blev ”änka” på juldagen 2010. Jag var helt inriktad på att fortsätta leva ensam, och att ha mycket tid för barnbarnen.

Min sambo var skild sedan något år, och vi träffades på ”Senior sport school” här i Trelleborg. Han var ledare, och jag kom som deltagare. Gänget trivdes ihop, och utanför kursen träffades vi på boule-banan, samt på grillfester. På den första grillfesten sa det ”klick” för min sambo, men jag var tveksam. Jag hade ju BESTÄMT mig för singeltillvaro. Jag gjorde en del långresor, och tyckte, att jag klarade mig bra. Men, plötsligt insåg jag, att man skall vara två! Framför allt han och jag!

Han flyttade in till mig, och vi har upptäckt, att vi är likadana inuti som när vi var 20 år! Men, dessutom mer mogna och rädda om varandra,

Så kommer livets clou: Vi har bokat vigsel! Ännu hemligt för alla, men det kommer att ske i första veckan i juni.

Så min födelsedag firar jag med att vara tacksam över livet och dess överraskningar.

Bifogar en bild från den grillfest då det sa klick åtminstone för Bertil.”

Möttes på dejtingsajt

Agneta Hedenheim Leiding mötte sin nuvarande man Krister Leiding på nätet när de var 60+:

”Min man och jag träffades för 4 år sedan genom daitingsajten Match.com. Jag var 62 år och han 63 år. Vi gifte oss i april 2012. Jag hade varit skild i 20 år och han var nyskild. På något underligt sätt har våra vägar korsat flera gånger under årens lopp utan att vi träffats.

Han sommarjobbade på min arbetsplats- 72. Troligen hade jag semester just då. Vi fick barn i april-78. Min son föddes 10/4 och hans dotter den 16/4.

Eftersom min förlossning var besvärlig så låg jag kvar på sk. lättvården i 8 dagar, där även hans dåvarande hustru låg. Båda har vi gått på Socialhögskolan. Han slutade på våren –73 och jag började på hösten samma år. Han bodde under många år i samma hus som min bästa väninna som jag besökte ofta, fast i trappuppgången intill. Vi har bott i samma stad i många år (Lund).

Vi flyttade till eget hus i september i fjor och bor nu i en ljuvlig liten by på Österlen. Vi har ett underbart hus som passar oss som hand i handske med fantastiska grannar.  Min man är konstnär och har fått en egen atelje på tomten. Jag är naturligtvis konstintresserad även om jag inte är utövande. Vi har en liten tomt där jag för närvarande håller på att ordna till en liten fin trädgård.”

Var volontär på vingård

Ingeborg H Albrecht berättar om hur hon hösten 2010 jobbade som volontär i en vingård utanför Ystad:

”Man odlar druvor som sedan blir mousserande vin. Jag och flera med mig plockade frivilligt. En köldknäpp närmade sig och vinbonden Carl-Otto Ottergren hade brådis att få in skörden och ropade efter hjälp via Facebook.

En för mig okänd man i plockningsgänget kom att sitta mitt emot mig i vindruvsraden. Vi samtalade med varandra. Jag hade tidigare under året varit på en äventyrsresa på Svalbard medan han nyligen hört ett intressant föredrag om Svalbard. Mycket att prata om. Men inget mer.

Senare, när vinskörden var bärgad, gav vinbonden en skördefest för alla plockare. Det visade sig, att mannen jag delade Svalbardsintresset med, bodde två hus längre bort på min gata. Vi organiserade samåkning till vingården med ett ett annat par.

Jag studerade honom i smyg under festen och fann honom ganska trevlig. Vi bestämde den kvällen, att vi skulle se Svinalängorna tillsammans. Filmen var högaktuell just då och vi bodde ju båda i grannkvarteret till det som kallas Svinalängorna ( = Fridhemsområdet i Ystad). En scen i filmen visades en underbart vacker trappa i en likaledes vacker entréhall. Då säger mannen: ”Där har jag bott!”

Jag, som under mitt vuxenliv, varit den ständiga singelkvinnan, rödstrumpa, feminist och kroniskt kritisk mot män, tänkte då: ”Herrejösses en sån knäppgök. Driver han med mig?”

Det enda jag visste om hans tidigare liv, var att han jobbat på “bruket” i Köpingebro...........

Vad det innebar hade jag ingen aning om.

Nåväl, vi fortsatte “dejta” och var snart i full gång med att planera en gemensam resa till Svalbard.

Det ena gav det andra och vi blev vansinnigt förälskade i varandra inom de närmaste veckorna.

Jag fann, att han var en rekorderlig man som man kunde lita på, som tycktes ha bearbetat sorgen efter sin hustru (hon hade gått bort fyra år tidigare) på ett sunt vis. Han var en  energisk man med många intressen såsom jakt, fiske, golf, cykling, MC-körning. En ödmjuk inställning till Livet och en skicklig förhandlare.

Alla mina vänner visste, att jag ALDRIG ALDRIG skulle vara ihop med någon man mera (tyvärr åratal av besvikelser). Jag tänkte använda mina pengar till resor, göra kul saker (som t.ex. arbeta frivilligt här och där) och fortsätta trivas med min ensamhet.

Det blev inte så. Alla mina föresatser försvann under det närmaste året.

• Sedan februari 2012 bor vi tillsammans (jag som aldrig skulle.......).

• Jag flyttade in till honom (jag har i åratal förmanat väninnor att inte flytta in till någon.......)

• Jag blev spätta bak på hans Yamaha (ALDRIG skulle jag sätta mig på en MC........)

• Fick ett kärleksliv som jag inte kunde drömma om (och aldrig haft förut......)

• Fick en livskamrat jag känner tillit till, kan respektera och beundra...

• Möts med tillit, respekt och beundran.”