I Sverige finns fem nationella minoritetsspråk: samiska, finska, jiddisch, meänkieli och romani chib. Dessa språk har ett särskilt skydd i Sverige enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen infördes 2010 men uppdaterades i januari 2019.
Varför lagen finns
Lagen finns för att skydda ett kulturarv av språk som funnits i Sverige i flera hundra år. Sedan 1999 finns Europarådets ramkonvention som tillsammans med svenska lagen ska skydda språken.
Det som krävs för att ett språk ska bli ett nationellt minoritetsspråk är att det har funnits i Sverige i mer än tre generationer eller i ungefär 100 år.
Hur staten ska skydda språken
Skyddet innebär att all offentlig verksamhet har ett särskilt ansvar för att skydda och främja språken och kulturen. Det här är några exempel:
- Du som talar språket har rätt att använda det när du är i kontakt med myndigheterna.
- Barn som identifierar sig med språket har också en förstärkt rätt att utveckla sin kultur och sitt språk.
- Kommunerna är också skyldiga att verka för att det finns personal med kunskaper i minoritetsspråken där det behövs i omvårdnaden av äldre.
Särskilda rättigheter
Vissa kommuner i Sverige är även så kallade förvaltningskommuner för de olika språken. Malmö är till exempelvis förvaltningskommun för finskan och får 1,9 miljoner kronor om året för detta.
Du som bor i en förvaltningskommun ska ges möjligheten att:
- Helt kunna kommunicera med myndigheter på ditt språk.
- Begära att få helt eller en väsentlig del i förskola, viss annan pedagogisk verksamhet och äldreomsorg på språket.