Hon känner sig både chockad och rädd efter påståendet att Haddiles biologiska mamma har hört av sig. Men Malén Liewehr låter ändå samlad när hon säger:

– Det är något man måste ha med sig från början som familjehemsmamma, att där finns föräldrar någonstans. Och kommer där en mamma och hon visar sig ha förmågan så får det väl bli så.

När det gäller Haddile har den känslan ändå inte riktigt slagit rot. Mamman har aldrig varit en realitet i familjehemmets värld

– Det är alltid en sorgeprocess  när ett barn ska lämna, om hon nu ska det. Men nu försöker vi förhålla oss till det hela familjen.

Förra fredagen berättade Sydnytt om tvååriga Haddiles situation. Reaktionerna blev mer eller mindre omedelbara. Budskapet spreds på Facebook och Twitter. Det skapades stödgrupper och anordnades möten. Politiker och organisationer rasade. Mer eller mindre hela Sverige engagerade sig.

– Det har hänt så mycket på den här korta tiden. Allt har varit oerhört turbulent. Men stödet har varit fantastiskt.

Diskussionerna mellan olika myndigheter har varit tyngre att följa.

– Jag kan inte ta ställning till vem som borde ha tagit reda på vad och när. Men sist och slutligen måste man väl ändå tänka på Haddile.

– Nu måste vi lita på beskeden att man inte kommer att rycka upp henne och skicka henne till Frankrike utan att först träffa mamman.