Lastbilar fylls och kör från Skellefteå i norr till Malmö i söder med tonvis av kläder, lakan och andra textilier som sorteras på en anläggning i Vilnius, Litauen. Det mesta säljs sedan i second hand butiker i Europa, bland annat i Baltikum och Ukraina.

– Vi kan sortera 130 till 140 ton per dag och vår personal vet vad som går att sälja, säger Dovile Stolyniene, avdelningschef för export och import hos Humana Litauen, en av Europas största sorteringsanläggningar.

Trasiga kläder i bomull blir putsdukar, men resten – det som vi före nyår slängde i soptunnan, till exempel gamla strumpor, följer nu med till Litauen.

– Vi har ingen användning för en socka som inte är i par eller kläder med färg eller olja på, säger Örjan Österdal.

Textilberg växer i kommunerna

Kommunerna vet inte var de ska göra av allt. Textilbergen växer på återvinningsstationer runt om i Sverige efter att de nya reglerna infördes första januari.

– Vi samarbetar med 160 kommuner och det mesta säljs till Litauen, säger Cristofer Ståhlgren, försäljningschef för Human Bridge som är störst på textilinsamling i Sverige.

Eldas upp i Litauen

Så istället för att elda upp textilavfall som sopor i Sverige skickas det till Litauen och eldas där upp i en cementfabrik. Det används alltså som en energikälla, precis som vi tidigare har gjort i Sverige.

– Det behöver inte vara fel att exportera textilier till andra länder, men det vore bättre att ha en seriös sortering i Sverige för då kan vi undvika att brännbart material lämnar Sverige, säger Birgitta Losman, hållbarhetsstrateg på högskolan i Borås.

Problemet med textilberg olöst

2020 fick hon i uppdrag av regeringen att utreda hur ett producentansvar för textil ska utformas. Hon har tidigare varit aktiv inom Miljöpartiet.

– Vi har en halv lagstiftning idag med insamlingsansvar som man valt att lägga på kommunerna, men man har ännu inte ett producentansvar och det här glappet bidrar till att vi har textilberg och inte har löst problemet, säger Birgitta Losman.