I dag ser de flesta lekplatser, vid skolor eller på andra ställen, ut på samma sätt.
– Man köper ett färdigt lekredskap, hägnar in det med staket och lägger ut en gummimatta för att det ska bli säkert, säger Anders Wånge Kjellsson, till vardags chef för Naturskolan i Lund.
Kraven skruvats upp
Han konstaterar att säkerhetskraven de senaste tio åren skruvats upp, vilket är både bra och dåligt.
– Vi ska vara noga med att undvika de allvarliga skadorna. Men småskador som skrapsår, skrubbsår, bulor och svullnader hör till utvecklingen, säger Anders Wånge Kjellsson.
I Stångby, utanför Lund ligger förskolan Tåget, som verkligen avviker från normen. Här är alla lekredskap byggda på plats, efter barnens önskemål, säger rektor Catharina Schill.
Hon pekar ut platsen där det snart ska byggas en rymdraket.
– Vi har fixardagar två gånger per år. Tillsammans med föräldrarna bygger vi enligt barnens ritningar och prototyper, säger rektor Catharina Schill.
Skolan köper in materialet, men det är föräldrarna tillsammans med barnen som bygger.
– Det finns föräldrar som är snickare och målare. Eller ingenjörer som kan hjälpa oss med hållfasthet, vilket är viktigt att tänka på när man bygger själv, säger Catharina Schill.
Föredöme på utmaningar
– Tåget är ett föredöme på att ge barnen utmaningar, som utvecklar dem både motoriskt och socialt, säger Anders Wånge Kjellsson.
Han har de senaste 20 åren arbetat med skol- och förskolegårdar och anlitas av andra kommuner som föreläsare i ämnet.
Anders Wånge Kjellsson underskattar inte säkerheten. Men den får inte ta överhanden, menar han.
– Hela livet är fullt av risktagande. Barn måste ta de riskerna i sitt liv och lära sig att hantera dem.