Myroslava Sutyk och hennes mamma Valentyna kliver av bussen utanför hamnområdet i Trelleborg. De är trötta efter en lång resa och när de börjar prata med kvinnan som öppnar sitt hem för dem brister det för Myroslava. Hon gråter när Maria Germundson kramar om henne.

– Vi känner att vi är i säkerhet nu. Vi ser inte raketer och bomber över våra huvuden. Vi är i säkerhet men alla de som är i kvar i Ukraina har inte mat och vatten. De svälter och de är hela tiden i sina källare och skyddsrum. Människor dör, säger Myroslava Sutyk.

Innan kriget bröt ut arbetade hon som inredningsdesigner i Kiev.

– Jag hade ett bra liv. När kriget kom började jag arbeta som volontär. Här i Sverige kan jag ta vilket jobb som helst.

Vill att fler ställer upp

För Maria Germundson var det självklart att ställa upp och ge flyktingar tak över huvudet utan ersättning. En granne i Klagshamn följde med i en av de två bussarna som åkte till Polen för att hämta ett 60-tal flyktingar. Han pratade med Maria och hennes man och de bestämde sig för att ställa upp.

– Jag hoppas att andra blir inspirerade och hjälper till och tar emot flyktingar i sina hem, säger Maria Gerdmunson.

Se Myroslavas första möte med Sverige i klippet.