I maj 1993, när Ergin var fjorton år kom han till Ystad tillsammans med sin mamma och sin syster. Hans pappa dödades i sitt hem av en prickskytt redan ett par veckor in i kriget efter att Sarajevo hade belägrats.

Först kom han till Ystad och därifrån bussades de upp till Luleå. Efter något år där valde familjen att flytta söderut.

– Planen var hela tiden att vi skulle flytta tillbaka, så när vi fick uppehållstillstånd flyttade vi till Malmö eftersom det är närmare till Bosnien.

”Vi har åstadkommit mycket”

För Ergin tog det bara ett år innan han kände att han kom in i samhället. Då hade han lärt sig svenska och kände sig nästan som vem som helst.

– Jag tror att bosnier har integrerats ganska väl. Vi har åstadkommit ganska mycket med tanke på att vi kommit hit som flyktingar.

Nu har Ergin, som i dag är 41 år gammal, bott i Sverige under större delen av sitt liv och när han jämför sig själv med hur andra flyktingar har integrerats konstaterar han att mycket beror på förutsättningarna.

– Vissa kommer från svårare förhållanden där det kanske varit krig de senaste tjugo åren och inte har kunnat gå i skolan. Deras föräldrar har inte jobbat, de personerna har svårare att integrera sig, menar Ergin Kulenovic.

Hör Ergin berätta sin historia om kriget och livet i Sverige.