Ewa-Gun Westford skrev redan som 17-åring till Rikspolisstyrelsen men kom in på polisutbildningen som 19-åring. Hon skrattar lite lätt åt frågan varför hon blev polis.
– Jag var en ”pågatös”. Det var alltid långbyxor i skolan och sedan har jag en farbror som var polis i många år. Minns att jag fick sitta på hans motorcykel. Jag fick nästan ”tunnelseende” när jag kom in. Jag älskade varje minut på polisutbildningen.
Mansdominerad milijö
1974 gick hon ut polisutbildningen. Kvinnliga poliser var inte lika vanliga då. Det blev många tårar för Ewa-Gun Westford i en mansdominerad kår.
– Jag förstod inte riktigt hur krångligt det skulle bli. Vid något tillfälle blev jag lurad av de andra poliskollegorna att på kafferasten sätta mig i en speciell stol i fikarummet.
Stolen tillhörde en av utredarna i gamla polishuset på Davidshallstorg, men det hade Ewa-Gun Westford ingen aning om.
– När han kom in i kafferummet så brölade han både ”ut” och ”försvinn”. Jag försvann väldigt snabbt och som så många andra gånger ut på toaletten och stortjöt, berättar Ewa-Gun Westford om sin första tid som ung polis.
Så kom smeknamnet till
Av kollegorna kallas hon ”EG” och inte Ewa-Gun.
– Namnet kommer av att jag ville tillhöra pågarna som hette CG, KG, BG och PG och då tänkte jag om jag kallas EG, så blir allting bra. Då skulle jag tillhöra grabbgänget, berättar hon.
Bussguide och bokprojekt
Efter 48 år hos polisen, inklusive FN-tjänst i Libanon under 2006, går nu hon nu i pension. Men hon kommer inte ha några svårigheter att sysselsätta sig. Nu väntar hundpromenader, ett hemligt bokprojekt och att vara guide på skånska bussresor.
– Jag har redan haft en busstur med en förening. Där vi besökte lite mystiska ställen ute på Österlen. Allt behöver inte vara mord och elände. Det kan vara i gränslandet.
