Efter tre års resultatlös kamp för att återfå den ursprungliga ersättningen, drygt 1 400 kronor om dygnet, börjar familjen nu tvivla på att de i längden har råd att låta Peter bo kvar.

– Värsta scenariot är att han ska behöva flytta till ett kommunalt boende. Det skulle krascha hela Peters värld. Men detta går inte i längden, idag tvingas vi själva skjuta till pengar för att han ska kunna bo här, berättar Tobias Åberg, son i familjen.

En del av familjen

Tobias skulle själv fylla tio å när Peter kom till gården, ursprungligen som en av flera boende i det som då var ett familjehem. Med tiden avvecklades verksamheten men till följd av den varma relation som hunnit utvecklas, såg familjen inga andra möjligheter än att låta honom bo kvar.

– Han har levt här med mina föräldrar, mig och mina syskon och skulle inte klara att bo någon annanstans. Jag förstår inte hur man kan äventyra en människas hela tillvaro på det sättet, säger Tobias.

För tre år sedan meddelade kommunen att det dåvarande arrangemanget var felaktigt, och menade att ett familjehem inte kan fakturera en kommun. Familjen Åberg protesterade mot beslutet, bland annat med hänvisning till att förvaltningsrätten i tidigare utslag gett klartecken till sådan fakturering.

– Kommunen valde att helt ignorera det. Istället införde de en modell med en omkostnadsdel, för mat och boende, och en renodlad lönedel, förklarar Tobias Åberg.

Dyrare att flytta

Idag disponerar Peter en komplett bostad, två rum och kök, på gården. Familjen står för alla hans omkostnader och har dessutom tillsyn över Peter dygnet runt. 

– Om inte Peter kan bo kvar här kommer det att bli mellan dubbelt och tre gånger så dyrt att sätta honom på ett kommunalt boende. Det finns bara förlorare, säger Tobias Åberg.

Chefen för omsorgsförvaltningen i Hässleholm, Åsa Ollerstam Lundh, meddelar i ett sms till SVT att hon anser sig förhindrad att kommentera ett enskilt ärende. Samma besked ger Karin Axelsson (M), ordförande i Hässleholms omsorgsnämnd.