– De är väldigt bekymmersamma och blir väldigt många snabbt, man kan få upp till 10 000 musslor per kvadratmeter, säger Nils Carlsson, enhetschef vid art och naturenheten på länsstyrelsen i Skåne.
Det som händer är att musslorna sätter sig på propellrar och täpper igen vattenintag. Musslorna fäster på allt hårt och kan slå ut inhemska arter och därmed förändra hela ekosystemet.
– Vi har börjat förbereda en stor insats där vi ska hälla salt i sjöarna , alltså kaliumklorid. Det är inte skadligt för fiskar, vattenväxter, insekter, människor eller hundar men det är dödligt för musslor. Ett stort projekt som vi försöker ro i hamn innan badsäsongen, säger Nils Carlsson.
Ni vill alltså utrota dem?
– Ja, vi vill utrota dem helt innan de sprider sig till alla skånska vatten.
Hoten mot skånska sjöarna
Enligt länsstyrelsen hotar musslan att bland annat växa över andra arter, skapa enorma kostnader för vattenanläggningar, börja växa i rör som korkar igen och växa på badstegar så att människor skär sig i fötterna.
– De är mycket oönskade, säger Nils Carlsson.
Vid Saxtorpssjöarna har länsstyrelsen satt upp skyltar där de avråder både människor och djur från att bada. Anledningen är att de vill förhindra att någon sprider musslorna vidare till annat vatten innan de hinner fylla vattnet med salt.
– En bra grej med saltet är att det kommer att ligga kvar i 20 år och vaccinera vattnet från framtida invasion av de här musslorna, säger Nils Carlsson.
Vandrarmusslan
Vandrarmusslan, även kallad zebramussla, kommer ursprungligen från Svarta havet och Kaspiska havet.
Första fyndet i Sverige gjordes i Mälaren 1926. Nu finns den i Mälaren och Hjälmaren, och i en del mindre insjöar i Uppland. Musslan finns även i de inre delarna av Bråviken och de östgötska sjöarna Glan och Roxen.
Vandrarmusslan räknas till en av världens 100 värsta invasiva arter, enligt Global Invasive Species Database.
Eftersom den vid rätt förhållanden sprider sig snabbt och kan bilda täta kolonier kan den slå ut andra arter.
Den kan också orsaka ekonomisk skada om den sätter sig på exempelvis kylsystem, slussar och bevattningsanläggningar.
Samtidigt kan den utgöra föda för olika slags sjöfågel, kräftdjur och fiskar. Själv lever den på att filtrera planktonalger vilket gör vattnet mindre grumligt. Detta kan gynna makroalger och bottenlevande växter.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten