Gullan Bornemark svarar i telefonen efter en enda signal. En glad och alert röst i andra änden berättar att det är himla mycket att stå i nu för tiden. I höstas vann hon Musikförläggarnas hederspris och i veckan har hon chans att vinna en Grammis i kategorin årets barnalbum för ”Mina egna favoriter”.

Skivan består inte av de mest kända låtarna, de som alla har hört och kan sjunga utantill. I stället är det sådana som enligt Gullan Bornemark har fallit lite mellan stolarna och som har fått nya, lite jazzigare arrangemang.

Fiffiga minneslåtar

– Mina favoriter just nu är mina ”minneslåtar” som är med på skivan. Sådana som kommit till när jag knackar mig i huvudet och tänkt: ”Det här ska jag komma ihåg, det här ska jag komma ihåg”, men lik förbålt glömt bort.

”Mevete majusaune” är en sådan låt. Den handlar om solsystemet och varje stavelse representerar en planet.

– Den ramsan har ju något melodiskt över sig. Jag lärde mig den av min pappa när jag var liten och har sedan satt musik till. Den har hjälpt mig i många frågesportsammanhang ska du veta, säger hon.

Destination okänd

I närmare 60 år drev Gullan Bornemark Musikleken Blåklockan i Malmö. Verksamheten gjorde henne till en pionjär när det gäller musikpedagogik för barn, och det är en tid hon ser tillbaka på med stor värme. Men musiken är högst närvarande i hennes liv fortfarande. Varje dag spelar hon på sin Steinwayflygel (”min käraste ägodel”) – både för fingergympans och välbefinnandets skull.

TT: Tröttnar du aldrig på att spela?

– Inte ännu, men man vet förstås aldrig vad som händer i morgon. Jag har två böcker på mitt nattygsbord just nu, den ena är ”Destination okänd” av Agatha Christie. Det är ju en metafor för livet: destinationen är okänd.

TT: Vad ser du mest fram emot med galan på torsdag?

– Åh, det räcker så bra med nomineringen att det nästan svämmar över. Så vad som händer på själva galan blir ”destination okänd”!